Aftonbladet – 26 april 1872, sida 3

Emma Geach. Hon har tagit dit Sam Pound och hans mor för att ej vara allena. Jag skall komma in i morgon, om jag fär, sir Dene, sedan coronern hållit sin undersökning angående dödsorsaken, och underrätta er om utgången, tillade doktorn och steg upp. Förnämsta vitnena äro jag och Mary Barber. Först följande dag hade sir Dene krafter att fortsätta och afsluta brefvet till Tom. Då han sammanvikit det, uppstod ånyo samma bryderi, som en gång förut: han kunde icke påminna sig Toms adress. Kan du erinra dig den, Gander? frågade han och tittade öfver glasögonen på sin gamle tjenare, som sysslade inne i rummet, nästan lika intresserad för Toms hemallande som hans herre var det. Annars får du åter gå ned och fråga mylady. Jag har adressen der nere i min handkammare, sir Dene. Då mr Otto var här vid jultiden, bad jag honom skrifva upp den i min vinkällarbok. Sir Dene skref Toms namn på utanskriften och tog derefter af sig glasögonen för att svalka sitt ansigte medan han väntade. Gander kom tillbaka med sin lilla bok i handen. Brefvet kan ej afgå i dag, sir; det är för sent. Jaså; för sent. Nå, åå vill jag dröj med adress och försegling till i morgon. Jag är trött. Se här, Gander; tag och lägg in det i pulpeten och läs igen den. Gander gjorde som hans herre bjöd och räckte honom nyckeln. På aftonen var baroneten mera tyst är vanligt. Så visst som jag lefver är hon inte död! Utropet var Ganders. Lördags förmiddag var inne och Wrefbäraren hade lemnat ett bref till sir Dene med skotskt frimärke,