Aftonbladet – 26 april 1872, sida 3

1 upplysning och allmän bildning. Diskussic -Inen öppnades af folkhögskoleföreståndare J, Sverdrup, som i ett längre föredrag ger mälde hr Schröder, menande, att folkhög skolan för att inplanta allvar, grundlighe -loch frihet måste med lika styrka betona de undervisande som det väckande. För at I betrygga sig emot, att högskolornas bild fning icke blefve ytlig, mot att undervisnin gen icke blott blefve en lek, som försvani med ögonblicket, utan ett förvärf genon strid och arbete, samt mot att eleverne ickr blefve endast kopior af sina lärare, uppla gor i mindre format af deras personligheter vore det nödvändigt att lägga vigt på för värfvandet af positiva kunskaper genom at begagna icke blott det mäktiga muntliga or det, utan äfven läroböcker och lexläsning. Denne talares åsigt bemöttes af folkhög skolläraren O. Arvesen, som från sin ut gångspunkt i Grundtvigs ord: Den Mand har aldrig levet, som klog paa det er blevet. han först ej havde kjer, framställde nöd vändigheten af att, för att uppnå målet först och främst accentuera den personliga väckelsen af elevernes hjerteoch fantasilif: ty derigenom voro helt andra lifsoch kun. skapskällor öppnade än genom lexor och läroböcker, så visst som ljuset aldrig gick från hjernan ned i hjertat, utan tvärtom. Folkhögskolans makt låg, menade talaren i motsats mot Sverdrup, just i de mäns personlighet, som stodo i spetsen för skolorna, och hvilkas prägel väl kunde intryckas i eleverne, utan att de skulle bli kopior af sina lärare, Var det torra pedanter, som förestodo skolorna, så ville han icke gifva 4 sk. för hela skolan; var det kraftiga karakterer, varelser med hänförelse öfver sig sjelfye och hänförelsens gåfva i afseende på andra, så var det denna prägel, eleverne skulle få, denna gåfva de skulle få väckt, det öfriga skulle de förvärfva af och genom lifvet. Mellan dessa båda åsigter fortgick striden de följande timmarne, under hvilka åtskillige talare uppträdde, hvarvid Sverdrups uppfattning om nödvändigheten att på samma gång väcka och lära understöddes af folkhögskolelärarne Jensen och Christian Brun, skolföreståndaren J. Aars, kandidaterne Herem och Klavenzess, seminarieföreståndaren Hertzberg samt pastorerne Heuch och Blom, hvaremot Arvesens uppfattning i synnerhet försvarades af folkhögskolelärarne Kristofer Brun och W. Konow samt hr Schröder. Förhandlingarna, som begynt kl. 4 e. m., afslutades kl. 4 10 med en förklaring af dirigenten, att diskussionen väl icke hade ledt till ett bestämdt afgörandåe af frågan, men att hon dock sannolikt, likasom alkemisternes sökande efter guld, hade ledt till betydelsefulla vetenskapliga upptäckter, icke skulle vara ofruktbar i fråga om att ställa folkhögskolans värf i den rätta dagern. Mötet höll sin andra sammankomst dagen derpå (onsdagen) på eftermiddagen, då seminarieföreständaren Hertzberg först höll ett föredrag om aftonskolor för ungdomen på ländet. Derpå öfvergick man till dagens öfverläggningsämne: Böra folkhögskolorna verka i religiös riktning och huru? Diskusionen härom, hvilken till en början urarde till en temligen skarp polemik mellan rundtvigianismens förkämpar och motståne, hvilket till och med gjorde det nödindigt för ordföranden att flere gånger afbryta talarne, inleddes affolkhögskoleläraren Arvesen och fortsattes af pastor Aabel, folkhögskoleföreståndarne Sverdrup, Schröder och Kristofer Brun, juris professorn Aubert, pastor Heuch, teol. kandidaten Herem, seminarieläraren Saxe m. fi. De norska tidningarna innehålla ännu icke någon närmare redogörelse för denna sammankomst. På torsdagens möte skulle man diskutera frågan: I hvad förhållande bör folkhögskolan ställa sig till de politiska och andra samhällsrörelser i vårt land? ESSENS