Aftonbladet – 26 april 1872, sida 2

De nyligen afslutade striderna inom re-b presentationen rörande frågan om mantals-t: penningarne kunna visserligen vid en ytlig!n r betraktelse tyckas ha varit temligen onödiga och gagnlösa; men den som närmare!p och i detalj följt de debatter, som i ämnet k egt rum, torde finna, att de visst icke saklj nat allt resultat, utan i väsentlig mån h tjenat till att reda begreppen i vissa konstitutionella frågor. Så föreställa vi oss, att det efter dessa förhandlingar verkligen skall bli svårt att förneka, att riksdagen eger oinskränkt makt att bestämma öfver statsverkets ordinaste debatterna till och med synes ha blifvit indirekt medgifven af åtskilliga politiskt betydande personligheter, hvilka man förut kunnat antaga hyst en annan uppfattning, och hvilkas uttalanden i detta fall kunna tillmätas ej ringa vigt. En helt annan sak var den, huruvida frågor rörande de ordinarie inkomsterna kunna, då kamrarne stannat i olika beslut, lösas ge-c nom gemensam votering. I afseende på denna sak ha vi varit något tveksamma omigrundlagarnes rätta tolkning, liksom fallet var med den ledamot af Andra kammaren, som under ärendets föregående behandling derstädes utförligast och skarpast utvecklade vigten af att hålla på svenska folkets beskattningsrätt i hela dess utsträckning. Vår tvekan har sedermera under och genom de utförliga kammardebatterna blifvit häfd, liksom äfven synes ha inträffat med den ifrågavarande representanten, men på ett emotsatt sätt; ty då han i sin reservation mot talmannens propositionsvägran syntes numera vara fullkomligt viss derom, att slika frågor grundlagsenligt skola bli föremål för gemensam votering, så ha vi genom det parlamentariska utbytet af tankar och åsigter i ämnet och den verkligt mångsidiga och uttömmande utredning, som saken erhållit, kommit till den öfvertygelsen, att gemensam votering i dylika frågor icke eger stöd af grundlagen. Om vi förut, så länge frågan ej var fullt klar, till följd af våra demokratiska sympatier, snarare lutade något åt antagandet af den gemensamma voteringens laglighet, så kan detta icke i ringaste mån hindra oss ärendets behandling verkligen blifvit ådagaladt och konstateradt. Takttagandet af hvad som är bestående och gällande rätt är oss alltför vigtigt och dyrbart, att våra sympatier skulie kunna få göra något intrång på eller maka undan den på utredhärutinnan skulle förut befunnit oss på en annan ståndpunkt än tveksamhetens, om vi med brinnande ifver hade förfäktat en åsigt, så skulle vi ändock icke ett enda ögonblick ha tvekat att gifva vårt erkännande åt den sakligt bindande argumentationen; ty vi äro inga anhängare af satson: Det jag hafver skrifvit, det hafver jag skrifvit, i den mening tagen, att sanningen icke skulle vara oss långt mera kär än något som vi förut sagt kan vara, endast derföre att vi sagt det. Medelst den af begge talmännen nu gjorda propositionsvägran, som derigenom, att kamrarne låtit vid densamma bero, blifvit af dem i realiteten godkänd, har ett nytt stöd erhållits för den uppfattning, enligt hvilken gemensam votering icke kan ega rum rörande statsinkomsterna. Det sätt, hvarpå en mängd ledamöter af Andra kammaren, i stället för att hänvisa frågan till sitt rätta forum, konstitutionsutskottet, ville liksom på stäende fot bilda ett extra konstitutionsutskott och, på sidan af den genom grundlagen föreskrifna behandlingen, uttala ett klander mot talmannens propositionsvägran, kunna vi icke gilla och åtjdessa, af ögonblicketsj upphetsning framkallade opinionsyttringar kan icke tillmätas någon verklig parlamentarisk betydelse. N. D. Allehanda, som sjelf för några år sedan så nitiskt förde landtmannapartiets talan, synes hysa någon farhåga, att vi skulle vilja göra oss till organ för nämnda parti. Vår ärade kollega kan i det hänseendet vara fullkomligt lugn. Vi skola veta bevara den sjelfständiga ställning vi intaga till riksdagsfraktionerna, Trogna vår demokratiska grunduppfattning, skola vi med nöje se, om landtmannapartiet eller hvilka andra fraktioner som helst omfatta ett eller annat sträfvande och yrkande, som, afser ett verkligt framåtskridande i Sannt demokratisk riktning, men vi skola väl vakta oss att någonsin bli tjenare åt detta eller något an nat parti eller pålägga oss något slags förpligtelse att smeka dess fördomar eller befrämja dess egoistiska syften. Vi skola alltid söka ha händerna fria, för att befrämja det politiskt gagneliga, det må utgå från hvilket. häll som helst, och för att kriticera det ensidiga och trångbröstade, det må uppenbara sig hvar som helst. Nya Dagl. Alleh, citerar äfven ett stycke ur en artikel i vårt blad förlidet år, rörande grundskatterna. Då detta sker under supposition, att vi nu möjligen skulle sympatisera med dem som önska, att grundskatterna skulle efterskänkas, så undra vi sannerligen, hvar i vårt blad man skall kunna finna något ord, som kunde lemna ringaste stöd åt en sådan förmodan, Våra begrepp om eganderättens helgd och vår afsky för det kommunistiska tyranniet äro allt för starkt rotfästa, att vi någonsin skulle kunna samverka med dem, som vilja upphäfva, d. v. s. efterskänka, grundskatterna. Deremot torde det väl förtjena tagas i allvarligt öfvervägande, huruvida icke vårt föråldrade och i så många hänseenden intrasslade, vidunderliga och ojemnt tryckande beskattningssystem må kunna anses ha öfverlefvat sig sjelf och tarfva en fullständig samt genomgripande reform. Denna fräga har framkommit och oupphörligt återkommit, än under en form, än under en annan; och alla tidens tecken häntyda derpå, att den skall komma på dagordningen så, att den blir stående der, tills den på ett eller annat sätt erhållit en lösning. Det vore derföreisan-: ning önskligt, om de, som anse det godt, 1 om missförhållanden kunna afhjelpas och i vådliga tvistefrön undanrödjas, ville i tidl. hända 4fönla 428 mmillmehatan Af Alt utfnna Vv Lb d 1 d narie inkomster, en makt, som under de se-k r 1 t S Lö t 1 g från att loyalt erkänna hvad som under: ning grundade öfvertygelsen. Äfven om vil.