Aftonbladet – 25 april 1872, sida 3

silfver. Rättegångsoch Polissaker. Artistisk eganderätt. Under denna ribrik hafva vi åtskilliga gånger refererat ett vid rådhusrättens femte afdelning anhängiggjordt mål mellan förlagsbokhandlaren P. B. Eklund, kärande, och redaktören af Ny Ill. Tidning, dr H. Wieselgren samt artisten 0. A. Mankell, svarande, ätigående ett af hr Mankell utfördt och af hr Wieselgren i ofvannämnda tidning intaget arbete, föreställande en utsigt öfver hufvudstaden. — I dag afkunnades utslag i målet och fälldes derigenom lir Mankell enligt 22 kap, 13 2 2 mom. strafflagen, der det heter der man säljer, städjer eller leger tvem ett, straffas med böter, att böta 150 rår, och ansågs herr Wieselgren skyldig enligt tryckfrihetsförordningen att med dubbla beloppet, eller tillsammahs 50 öre exemplaret, ersätta hr Eklund för hvarje försåldt exemplar af omstämda nummer af Ny IM. Tidning, hvars upplaga för nämnda dag hr W. uppgifvit hafva uppgått till omkring 4400 exemplar, och derjemte till lir I. öfverlemna hvad af nämnda nummer kunde vara osåldt. Hr Eklund tillerkända rättegångskostnader skulle med 52 rår ersättas honom af den af svarandeparterna, som bäst gälda gitter. Utslaget konitiier, hvad br Wieselgren angår, att underställas hofrättens pröfning. — Mord. Gefle den 18 April, Ett mord af ruskig beskaffenhet har helt nyligen egt rum i våra trakter. Deii hemska gerningen har föröfvats uti Ofvansjö socken och upptäcktes i för: går morgon af en tjenstflicka. Denna varseblef nemligen genom fönstret å hemmansegaren Olof Olssons i See mangårdsbygnad någon liggande orörlig i den i rummet varande sängen med kudden öfver hufvudet och meddelade genast sin upptäckt för grannarne. Som Olof Olsson, ogift, inemot 30 år gammal, fört ett högst indraget lefnadssätt, så att han bland annat skött sin hemmansdel utan både dräng och piga, hade ingen fästat särdeles uppmärksamhet dervid att han under de senare åtta dagarne ej varit sedd af grannarne, men i följd af flickans meddelande förmodade de nu att någon olycka inträffat och tillskyndade. Sedan de uppbruatit den igenlåsta dörren, funno de Olof Olsson liggande död i sin säng, badande i sitt blod med bokstafligen sönderkrossadt ansigte. Dråpslagen voro tillfogade den döde med en jernpanna, hvaruti fanns möglig gröt, och hade pannans fötter inträngt i den dödes ansigte, som, genom, som det syntes, upprepade slag, var till ytterlighet vanstäldt. Åf den mördades tillhörigheter saknades 80 rdr, som man med erhet vet att han innehaft då han senast varit sedd, vidare åtskilliga reverser, om hvilka man ock hade kännedom, samt en hans rock, ett par byxor och ett par stöflar. Klädespersedlarne och stöflarne voro utbytta mot dylika af sämre beskaffenhet, efter all sannolikhet tillhörande den, som beröfvat Olof Olsson lifvet. Den döde hade i lifstiden fört ett isoleradt lif, var viterst mån om sig, mot hög ränta bisprungit de honom för penninglån anlitande, och troddes allmänt vara innehafvare af ej så obetydligt med kontanta medel. Mordet har skett för ungefär 8 dagar sedan, då en afton en flicka från en af granngårdarne bemärkte en person, iklädd den qvarlemnade drägten, i stugan inbära halm. Sådan befanns ock nu ligga invid spiseln och synbarligen begagnad till hvilobädd. Sannolikt är att den observerade personen, som af åtskilliga varit sedd, vandrande bärande en blecklåda, lockad af ryktet om att Olof Olsson innehade pengar, sökt och erhållit nattqvarter hos honom och under natten, sedan Olof Olsson, intet ondt anande, insomnat, utfört den hemska gerningen. — Rymningsförsök, Från Carlskrona skrifves: Vid inräkningen af fångarne vid härvarande straffängelse i lördags afton efter slutadt arbete i stenhuggeriet saknades 3:ne fångar. nemligen G. Larsson, S. Håkansson och J. Persson, de två förstnämnde synnerligen farliga. Då man med visshet antog att de gömt sig i stenhugge. riet, förstärktes bevakningen under natten och efterspaning verkställdes så väl på lördags afton som söndagen. Genom att upprifva och undersöka de stora massor af stenskärf som finnes på stället lyckades det på söndags e. m. att påträffa dem i en grotta som bildats inuti en stenhög. De framdrogos och insattes i cell. I grottan funnos funnos proviant för minst åtta dagar samt åtskilliga knifvar, — Ett gröfre våld föröfvades med anledning häraf i måndags e. m. å en fånge som troddes hafva röjt deras gömställe. Han öfverfölls försåtligt bakifrån aftvenne andra, under det han stod vid sitt arbete, och tilldelades med en jernstör ett så svårt slag i hufvudet, att öga utsigt finnes till hans vederfående. Polisförhör kommer i dag att verkställas om förloppet. (B. L. T.) — Olika domslut. I tidningen Kalmar beriättas: År 1868 instämdes hemmansegaren Jonas sson i Runsbäck af Thorslunda socken af faören P. Ahlquist i Saxnäs af Algutsrums socken till Ölands Södra Mots häradsrätt med yrkande att han måtte åläggas betala en famn ekved med nio rdr jemte rättegångskostnader. Ahlquist styrkte med half bevisning att La afhemtat veden, och denne senare ålades v målsed samt hän de besöka sin sjä uppfylla rättens are. Larsson uraktlät att fter, hvarföre målet uppsköts tre s ilda ting samt Larsson dömdes att utgifva åtskilliga försutna viten tillsammans omkring 70 rdr. Till slut hade han för sin själaare förklarat att han ville betala vede icke rättegångskostnaderna, hvarom själasör, mnade Ahlquist bevis, som hos häradsri öreteddes. Vid målets påropande förklarade sig Larsson detta oaktadt villig att med ed fria sig från hela krafvet och gick eden. imde derefter La son med yrvärjemålsed: flera vitnen afh . som styrkte det Larsson afhemtat veden och förklarat det han var skyldig Ahlquist betalning d ör, i följd hvaraf Ölands Södra Mots häradsrätt, med häradshöfdingen K. A. Nilsson till ordförande. i utslag den 22 sistl. Jannari dömde bemälde Larsson för det han inför rätten afgifvitfalsk utsago och den med edgång bekräftat, att enligt 13 kap. 1 och 6 22 samt 6 kap. 1 2 strafflagen, hållas till straffarbete i två år och för alltid vara medborgerligt förtroende förlustig. I skadestånd skulle han till angifvaren utgifva dels värdet afifrågavarande ved med 9 rdr jemte 6 proc. ränta derå från den 1 Oktober 1866 till betalning sker, dels äfven Ahlquists rättegångskostnader med tillsammana FA HÅL mm huapanta I avacnn : 4