Aftonbladet – 25 april 1872, sida 3

Kapten John Ericsson. Oss har blifvit delgifvet ett bref från kapten John Ericsson, skrifvet i anledning af en uppgift, med åtföljande ritningar, i engelska tidskriften The Engineer (för den 12 Januari detta år), att vår frejdade landsman skulle från engelsmannen Samuel Owen fått iden om skrufpropellern. Så vidt de i den engelska tidskriften införda ritningarna äro korrekta — hvilket ej kan betviflas — tyckes det icke erfordras någon ingeniörskunskap för att se, att Samuel Owens vattenhjul icke varit afsedt att, i likhet med skrufpropellern, arbeta helt och hållet under vattnet, utan synbarligen var, hvad John Ericsson också anmärker, ett skofvelhjul, blott till hälften, eller mindre, nedsänkt i vattnet. John Ericssons bref, adresseradt till en ingeniör, som är sysselsatt med attsammanskrifva skrufpropellerns historia, lyder som följer: Min herre! Min uppmärksamhet har blifvit fästad på ett meddelande, åtföljdt af ritning, offentliggjordt i The Engineer, dateradt Åbo den 22 December 1871, undertecknadt Samuel Owen, som deri uppgifver, att bans fader åren 1816 och 1822 i Stockholm konstruerade tvenne skrufpropellrar. Hr Owens meddelande innehåller, som ni torde hafva observerat, efterföljande bestämda försäkran: John Ericsson tog sin id från min faders propeller, hvilken visades honom. Detta är ej med sanna förhållandet öfverensstämmande. Den insända uppsatsen i The Engineer är den första, som underrättat mig att ingeniören Samuel Owen gjort dylika experiment. Det torde icke vara behöfligt att fästa er uppmärksamhet dervid, att, enligt hr Owens egen ritning intagen i The Engineer, hans faders propeller aldrig kunde varit afsedd att arbeta under vattnet, enär bladen äro fästade till ett centerstycke och armar, hvilka, uti vattnet, skulle hafva nära nog neutraliserat hela framdrifningskraften. Ingenlör Owen var utan tvifvel en alltför praktisk man att på så sätt fästa sina blad, om hans afsigt hade varit att hans hjul skulle ha arbetat under vattnet. Det hjul ingeniör Owens son misstager för en skrufpropeller, var påtagligen ett transverst akterhjul, försedt med plana blad, fästade i sned riktning. För att döma efter ritningen i The Engineer synes det tydligen, att ingeniör Owen icke hade den ringaste föreställning om skrufpropellern; hans plana blad, hans stora centerstycke och hjularmarna äro oförenliga med skrufprinciDen. ! Jag har ansett det vara skäl att fästa er uppmärksamhet på nämnda meddelande i den engelska tidskriften, på det ni i eder historia om skrufpropellern ej må uraktlåta att upptaga hvad hr Owen haft att anföra. Newyork den 8 Mars 1872, J. Ericsson.