Aftonbladet – 24 april 1872, sida 3

Article Image
deraf säljarne fordrade hälften i kontan penningar och hälften i bolagets aktier ti pari eller 100 rdr pr aktie. Vid derpå företaget val af ordförande v bolagsstämman utsågs dervid enhälligt ka ten G. W. von Francken, Under den härpå följande diskussione anfördes af flere talare, deribland kapte Reutersvärd, grefve af Wirsen, ingenic Jean Bolinder, grefve A. E. von Rose possessionaten Claeson, grosshandlaren H. lin, kapten Lundborg och häradshöfdin Barthelson, såsom talande skäl för köpet afslutande dels den omständigheten att bol: I gets område vid Raus, hvilket hufvudsaklige Svid bolagets bildande utvaldes med afseend på dess utomordentligt fördelaktiga läge närheten af tvenne hamnar, Helsingborg oc Råå, samt med jernvägen gående genom hel fältet utefter dess hela längd, vore till fo1 men af ringa utsträckning i öster och veste Ji jemförelse med i norr och söder, hvarige Inom, då man visste att kolflötserna lutad åt vester, grufvedriften blefve, till följd a vattentilloppet, på ett ofördelaktigt sätt in skränkt; dels ock att marken och kollagre i Köpinge lågo högre, hvilket, då man kund antaga att annat bolag säkerligen icke skull underlåta att der upptaga grufvor, kund medföra ökade kostnader för vattenuppfor dringen vid bolagets grufvor i Raus, hvari jemte olägenheter kunde förutses deraf, at en mängd arbetare, tillhörande skilda bolag skulle komma att vistas helt nära Lvar andra. Det ifrågavarande området erhöll äfven sannolikt inom kort ett många gån ger högre värde än den nu äskade köpe skillingen och kunde redan nu säkerliger icke köpas utan till ett vida högre pris, så framt ej ett preliminärt aftal blifvit upp gjordt. Till upplysande jemförelse rörande det pris, som i andra länder vanligen be talas för rättigheten att bearbeta kolfält, hade styrelsen förskaffat sig intyg från kompetenta personer i England, hvaraf framgick att man der oftast betalade en viss afgift (royalty) pr ton kol, i medeltal uppgående till en shilling sterling (90 öre) pr ton, motsvarande omkring 10 öre pr svensk tunna, förutom en öfverenskommen summa, s. k. premium, vid grufarbetets början; deraf följer att om samma grunder för betalningen tillämpades på bolagets fält i Raus, hvarest man åtminstone kunde påräkna tio fots mäktighet af goda kol, utgörande cirka 200,000 tunnor pr tunnland, hvarje tunnland skulle komma, att betalas med 20,000 rdr, utom den summa som först erlades i premium, Ett telegram från England till hr Billow, dateradt den 18 dennes, hvilket vid stämman förevisades, erbjöd 5000 pund sterling för 1000 acres mark (omkring 900 tunnland), och 8 pence (60 öre) pr ton kol samt fyra pence pr ton lera och jernsten ; hvilket, förutom premiesumman, 5000 pund, motsvarar 12,000 rdr pr tunnland. Vidare omförmäldes att 1000 rdr pr tunnland nyligen betalts för mark i närheten af Helsingborg, hufvudsakligen för att tillgodogöra der befintliga koltillgångar, ehuru inga djupa borrningar der blifvit gjorda och man hittills endast hade kännedom om helt tunna, circa en fot tjocka-kollager på ringa djup. Hr professor Edlund yttrade att han, som i egenskap af styrelseledamot äfven hade undertecknat styrelsens förslag om köpet af mark, dock ansäg sig icke böra förtiga sin personliga åsigt att bolaget redan nu egde fullt tillräckligt område för sina arbeten. Det är konstateradt att vid Raus finnas uti tvenne flötser åtminstone 12 fot ganska goda kol, utan att tala om de öfriga mindre mäktiga kollagren och den eldfasta leran; men om man antager att endast tio fot deraf tillgodogöras, så utgör likväl detta, under förutsättning vtt lagren gå med samma mäktighet under hela området, 450 millioner kubikfot kol . fast klyft och, uppfordrade i sitt lösa tillstånd, dubbelt så mycket eller 900 millioner kubikfot, motsvarande 180 millioner tunnor. Med 1000 arbetare borde kolproduktionen uppgå till tre millioner tunnor om året, hvilket vore nära hälften af hvad Sverige för närvarande förbrukar. Bolagets område i Raus kunde, äfven med en så storartad proluktion, icke uttömmas på mindre än 60 år. Palaren medgaf dock att, ehuru han, som sagdt, ej ansåg nödvändigt att inköpa mera nark, andra skäl dock talade för bifall lertill. Grefve A. E. von Rosen delade fullkomigt professor Edlunds åsigt att koltillgånsen i Raus vore tillräcklig för en betydande kolbrytning i 60 år eller kanske ännu mera, men fann dock uti denna, för en kol srufvas lif, inskränkta tidsperiod just det mest talande skäl hvarför man icke borde tveka att nu begagna sig af tillfället till områdets utvidgande. Ju längre koltillgången varar, desto högre värdehar också grufvan, och aktierna deri måste äfven till sitt värde deraf bero. I England, der den vaniga tiden för ett kolgrufvekontrakt är 99 ir, hade priset på stenkol ganska mycket stigit, emedan man funnit att kollagren räcka endast 500 år! Talaren påminde sig sanska väl då man allmänt sade, att i Skåne unnos inga stenkol; sedan, då det icke längre var möjligt att tillsluta ögonen för detta aktum, sade man att kolen icke dugde, och wu slutligen att vi hafva för mycket kol. — För mycket stenkol kunde väl knappast rågonsin förekomma; med den ofantligt tilljagande förbrukningen, Konsul P. Olsson från Helsingborg vitsrdade en föregående talares uppgift angånde köpet af mark i närheten af Helsingorg till 1000 rdr pr tunnland och hembar ti ett varmt och väl hållet föredrag sin acksamhet till styrelsen och sin glädje öfver att bolaget genom sin nitiska verksamet bragt i dagen den stora nationella rikelom, som ligger under den skånska jorden. Palaren hade ej haft tid oeh tillfälle att aga närmare kännedom om frågan och ille ej derför uttala sig rörande det ifråga varande köpet, men han kunde försäkra att Ielsingborgs samhälle skulle göra allt hvad om stode i dess makt för att befrämja det tora fosterländska företagets framgång, såäl med anläggning af passande hamn och ajer för utskeppningen åf kol som ock med idrag till de jernvägsanläggningar i orten, rr Fn rs ge

24 april 1872, sida 3

Thumbnail