3arber att hon och andra blifvit svårt narade. Den besynnerliga skepnad, hvilken af rerlden hade ansetts vara den olycklige Robert Owens ande, befanns genom Blacks ;ekännelse hafva varit en: lefvande mennika. Randy och hans kamrater, deribland fven Michael Geach, uppgjorde en plan, som skulle göra mr Owens död till en god fär för dem: han skulle gå igen och skrämna menniskor för att, sedan det blifvit mörkt, ärdas framåt Harrebellvägen, och detta vand af laglösa och smugglare skulle härienom åter mera ostördt få smyga sig till Blacks värdshus med sitt byte. Ett långt, silfverhvitt skägg anskaffades och för öfrigt allleles sådana kläder som Robert Owen hade burit den natt, då han dog. Michael Geach var spöket. Högväxt och rak samt med regelbundna, vackra drag och utstyrd med let långa lösskägget och en mössa med en hvit kant, lik den som Owen hade nyttjat, skulle hvem som helst, som i mänljus sett honom, varit färdig attinför domstol aflägga ed på att det var Robert Owen. BSäkraste beviset var att Geach kunnat narra Black sjelf. : Då Randy Black den nämnda, olyckliga aftonen kom instörtande i sitt kök i ett tillstånd af förskräckelse, som hvarken lätt låter tänka sig eller beskrifva sig, och påstod sig hafva sett Robert Owens vålnad, var hans förfäran på intet vis hycklad. Att lenne man, härdad i brott som han var, hade något på sitt samvete angående Owens löd, blef temligen klart för alla, som då voro inne i rummet. Då han den månljusa ndtten kom gående från Hurst Leet och qvällens fantastiska dagrar och skuggor föllo öfver den hemska dammen — dubbelt hemsk för Black alltsedan mordet — var det helt