Aftonbladet – 22 april 1872, sida 3

emot mig — för, si, han visste ett och annat som angick mig. De båda männens förhållande tycktes illustrera det gamla ordspråket: den ena korpen häckar ej ut ögonen på den andra, Att Black och kapten OClanwaring hade varit ömsesidigt rädda för hvarandra, kunde icke betviflas. Ett vildt tjut af Black kom Mary Barber att häftigt spritta upp ur sinatankar. Hans sår hade åter börjat blöda och den förra förskräckelsen återkom. Kanske hade han under de sista minuterna, då blödningen afstannat och mera lugn inträdt, börjat hoppas att faran icke var så synnerligt stor. Om jag bara slapp dö, skulle jag föra ett annat lif än förut det ville jag göral suckade han, Det var ett välkommet ljud för Mary Barber, då en gigg hördes köra in på går den. Ham hade skyndat sig att sprida un. derrättelse om hvad som händt och doktorn. tillika med Harry Cole, hoppade ur åkdonet. efterföljda af flera nyfikna och intresserade personer, hvilka Priar likväl utvisade ur köket allesammans; endast Mary Barber och Cole samt presten, som snart derpå kom, fingo stanna inne, Men ingenting kunde rädda det lif som nu var på vägen att utslockna. Black kunde ej ens flyttas från sin plats; på golfvet hade han fallit och der fick han dö; ett par filtar fördes varsamt under honom, för att han skulle hvila mindre hårdt, detta var allt; vidare fick han ej störas. I närvaro af läkaren och församlingens pastor, Mary Barber och Harry Cole gjorde den döende en bekännelse om de brott som han begått. Visserligen var det ett dunkelt hopp, att denna bekännelse skulle tjena honom något, då han nu snart trädde inför