Aftonbladet – 22 april 1872, sida 3

Mary Barber fixerade Black i den tro att han icke sjelf visste hvad han sade. Han såg hennes tvifvel och fortfor: Den samma lördags qvällen, snart sedan jag var hemkommen, kom kapten Clanwaring. Han var skyldig mig pengar och jag kan väl tro att han var rädd att jag skulle berätta ett och annat som han hellre ville ha tyst, ty på morgonen hade jag sagt honom att om jag ej fick pengar, så skulle jag göra så. Han gaf mig då halfva summan och undrade hvarifrån ban fått pengar, för jag visste att ban var så svårt ansatt, som trots någon fattig djefvul -— Var det för tobak, han var skyldig? inföll Mary. Nej, för tobak var det inte, sade Black som syntes blifva retad, antingen öfver frågan eller afbrottet. Det hettes vara för tobak och dermed punkt. Några dagar derpå kom squire Arde och började hålla förhör med mig om det var jag somhade stulit pengar af sir Dene. Det var första gången som jag hörde talas om penningstölden och jag begrep i samma stund hvem som tagit dem och hvarifrån kapten Clanwaring hade fått sina pengar. Jag tycker mig ännu kunna se påsen i hans händer och guldet och sedlarne som han plockade upp. Den der kaptenen måste ha lika många synder att svara för som ni, Black, sade Mary Barber och drog djupt efter andan. Kanske är inför himlen hans skuldregister rre. Hvarför yppade ni ej detta och rentvådde Tom Clanwaring från misstankar? Blach skakade på hufvudet. Jag kunde icke den tiden yppa något som rörde kaptenen, fastän jag plägade hota dermed. Vi hade samma intressen då, och jag måste se mig tillgodo, så att jag fick igen mina pengar. Och dertill kunde han ha vändt sig