Aftonbladet – 20 april 1872, sida 3

SPE SE LITTERATUR-TIDNING. Innehåll: Svenska akademiens ordboksarbete. — Hettner, Franska litteraturen i adertonde århundradet. — Lindgren, Handbok i svenska trädgårdsskötseln, — Bokhandelsnyheter. — Litteraturoch konstnotiser. Svenska akademiens ordboksarbete. IL. Den i ordbokshäftet införda förteckning å anförda skrifter, hvarur språkprofven hemtats, har med allt skäl föranledt åtskilliga påminnelser af granskaren i Svensk Tidskrift, Att poeterne utöfvat en så stark dragningskraft på dem, som valt språkprofven, och att akademiens egna ledamöter till den grad ansetts ega företrädesrätt, att skrifter af ej mindre än 65 bland 80 ledamöter citerats såsom källor, är redan ej så litet märkvärdigt. Det är väl bekant, att akademien räknat och ännu räknar ledamöter, hvilka vunnit en plats bland de aderton utan några föregående literära idrotter, som skänkt dem vare sig vetenskapligt namn eller rykte som ordkonstnärer; och det har händt, att sådant namn och rykte ej heller efteråt förvärfvats. Likaledes är det ett faktum, att ej ens notorisk och rikskunnig oförmåga att i tal och skrift uttrycka sig någorlunda väl ansetts såsom kompetenshinder, när akademien haft en ledig plats att fylla. Äfven utan att vilja tala illa om Nordens Helikon, der ej de nio bo, men blott de aderton-, kunde man derför tycka, att akademien ej hade bort i så hög grad göra anspråk p en liksom sjelfskrifven auktoritet för sina egna medlemmar, Men ännu märkvärdigare, än denna ifver att omhulda sig sjelf, är det förhållandet, att i all synnerhet herrar akademisters inträdestal funnits förtjenta af uppmärksamhet. Vi våga tro, att hvem som tagit något närmare kännedom om den svensk-akademiska vältalighetens obligata blomsterspråk — från hvilket ytterst få af ledamöterne lyckats hålla sig fria, och hvilket ännu tycks snarare vara stadt i tillän aftagande — äfven lagt märke till, att språkbehandlingens onatur och förkonstling just i ledamöternes inträdestal nå höjdpunkten. Den vulgära teaterkritiken har ett slagord, som Heter vackert språk. Ijust den mening, hvari detta alldagliga uttryck begagnas, nemligen om ett klingklang af ord, som gerna kunna vara alldeles tomma, och af bilder, hvilka kanske äro lika oegentliga som granna, — i just denna mening möter man blott alltför ofta uti de. ifrågavarandg syensk-akademiska skrifterna ett vackert språk;. Kanske hade det derför varit skäl att med större sparsamhet och varsamhet begagna dessa källor. Granskaren i Svensk Tidskrift går emellertid ej in på den frågan, utan påpekar blott sjelfya faktum, att inträdestalen befunnits vara så vinstgifvande. Han erinrar dock om, att värdet af ett ord eller en fras ej ytterst beror derpå, att de användts af t. ex. Geijer, Tegner, Rydqvist, Säve, utan derpå att de äro svenska, till formen riktiga, uttrycksfulla och vackra samt för s pråket nödvändiga eller nyttiga. Om detta är ostridigt, lärer det ock erkännas, att ett ords eller uttrycks värde än mindre beror derpå, att det användts af någon, som hör eller hört till de aderton. den har akademien varjt angelägen att se sina egna ledamöters namn citerade i ord boken, så har hon deremot med förundransvärd likgiltighet lemnat å sido en mängd författarenamn, hvilka — såsom grauskaren