Aftonbladet – 20 april 1872, sida 2

FR RALVÄGEN VID BEECHHURST DENE AP MR8 HENRY WOOD. Öfversättring af Thora Hammarsköld. ) Squire Arde hade knappt tålamod att vänta tills det blef dager följande morgon, innan han rusade af till Den smygande In dianen, försatt komma på det klara med Black. Han sade den värde värdshusvärden rent ut att han var en nedrig bof, ej en hårsmån bättre, än den andre dbofven; att de hade uppoffrat Tom Clanwarings goda namn, och varit hardt nära att uppoffra May Ardes hela lifs lycka. Och hon: May Arde, — huru tog hon sitt öde, att giftermålet ej blef af? För de flesta unga damer skulle en sådan händelse vara, minst sagdt, förödmjukande. Icke så för May Arde. Hon kände sig så som man gör, då man blifvit qvitt en djup. själsångest. Som en fågel, hvilken. sluppit ur buren, sjöng hon åter med glad röst. Susanna Cole, som om hon också fått betaltd derför, ej skulle förmått tiga, talade om ett och annat som hon hört; Mays steg blefvo åter elastiska, hennes kinder återfingo sin vackra färg; det vår liksom himIen hade skänkt hennes hjerta ett öutsägligt stort mått af sällhet. Hon kunde aldrig haft tycke för houom, sade squiren med någon undran till sin hustru. Nej, det har hon inte haft, svarade mrs Arde. Dertill tror jag att hon tyckte alltför mycket om Tom Clanwaring. Squiren gjorde en ful grimas. Ehuru 4) Be A. B, JM 1—22, 21-47, 49—68, 70 —89