Aftonbladet – 19 april 1872, sida 3

BLANDADE AMNEN. — Om de politiska Paristidningarnes ålder lemnar Figaro följande upplysningar: Den äldsta tidningen i Paris och i hela Frankrike är Gazette de France, som grundades under Ludvig XIII och är 242 år gammal. De andra bladen hafva följande ålder: Moniteur universel 83 år (Ludvig XVI), Journal des Debats 70 (Consulatet), Constitutionnel 57 (1815), Univers 51 (Restaurationen), Charivari 41 (Ludvig Filip) Presse 38, Sitcle 37, Patrie 32 och Pays 24 (1848). Under det andra kejsardömet uppstodo följande tidningar : igaro (1853), MOSsager de Paris (1856), Opinion nationale (1858)Monde (1859), Temps (1860), France (1861), Avenir national (1864), Journal de Paris (1866), Libertå (1866). Francais (1867), Paris-Journal (1867), National s607 Soir (1868) Journal officiel (1868), Cloche (1869) och Rappe (1870). Under den senaste republiken hafva vidare tillkommit Bien public, Republique franjuise Ordre, XIX Siccele, Gazette de Paris, Radical, Courrier de France, Corsaire, Evånement och Eclair. — En Pariser-historia, En bekant dentist i Palais Royal i Paris hade till granne en vexelgent, som hade de allra vackraste tänder man kunde få se. En dag infann sig dentisten hos honom och bad honom att få köpa hans båda tandrader, naturligtvis gjorde de han ej anspråk på dem förr än vid hans död. Vår vexelagent trodde i början att anbudet var blott ett skämt; men dentisten hade fullt allvar med sitt försla, och utvecklade alla fördelarne deraf; han erbjö sig betala garnityret kontant och för öfrigt förlorade mannen ju ingenting på att i sitt testamente förordna om tandradernas utlevercrande, y af den prydnaden hade han absolut ingen nytta en annan verld. Vexelagenten gick slutligen in på affären och oekom genast 15000 fres i förskott; på testamenet. Men hur stor blef ej hans öfverraskning, då an ett par dagar derefter i alla de stora tidninrarnes annonsafdelning läste följande tillkännagifvande: Genom bemedling af hr X., dentist, säljes vid in persons död ett magnifikt tandgarnityr. Personen är hr Z., vexelagent, Palais Royal, om mottager besök. . Snart rusade en hop personer med tidningen i rand in till den olycklige vexelagenten, hvilka rille se hans tänder och stucko in fingrarna i uunnen på honom för att känna på tänderna Ursinnig öfver denna närgångenhet skyndade van sig till dentisten. — Men sådant der ingick uldeles icke i vår öfverenskommelse, min herre! — Men ni kan väl ej bestrida min rättighet att visa för köparne en vara, som blifvit min egenlom. — Men det är ju rysligt det här! Gifmig illbaka min förskrifning och återtag era 1500 res. — Nu är det inte möjligt. Jag har öfveråtit min egendom på en yrkesbroder, hvilken rifvit mig 3000 fres för den. Ni måste medrifva, att detta var min rättighet. Det är till wonom Vi skall vända er för att söka arrangera fären. Den stackars vexlaren skyndade dit. Den nye garen af hans tandrader var en hygglig karl h nöjde sig med 500 frecs för afträdandet af ina rättigheter och mot 3500 fres återvann vår jelte rättigheten att neka folk att sticka in sina ingrar i hans mun för att känna på den utbjudna ra ran I