Aftonbladet – 18 april 1872, sida 3

oe RN ONES sättningshäkte! — Och öfver öronen i skuld! Kapten Clanwaring, som, ifall ej dessa snödrifvor varit, nu redan skulle varit Mays make! Squiren Arde blef blek, då han lyssnade till berättelsen. oa May hade således i sista stunden blifvit räddad. Huru Jarvis Clanwaring lyckats så länge hålla sig uppe och dölja sin sanna ställning, var ett ämne för allas förvåning, Sedan han sålt sin kaptensfullmakt, hade han för ögonblicket fått lindring i sina bekymmer, och derefter hade lady Lydia och andra hjelpt honom, deribland äfven dessa blodsugare: Londons procentare. Den förbittrade squiren fann att hans dotters pengar voro påräknade och att det för den ruinerade fästmannen hade varit af högsta nöd att påskynda giftermålet. Min lilla May är, Gud vare lof, räddad! sade squiren med innerlig tacksamhet. Och jag — jag knotade förbittrad och otålig öfver snöstormen, som gjorde detta uppehåll i min resa, föga anande att den blef ett medel till mitt barns räddning! Sedan de båda makarna blifvit ensamma och sutto förtroligt språkande vid eldsta den hviskade mrs Arde ett annat item af nyheterna i örat på sin man, nemligen hvad som rörde Emma Geach. Först ville squiren icke tro det, men då han slutligen blef öfvertygad om sanningen, började han, stampande och. högljud, i ett sådant raseri marschera af och an i rummet, att mrs Arde till slut var tvungen att bedja honom lugna sig af fruktan för att tjenstfolket kunde tro att han slog henne. Låt dem tro det, om de behaga!s skrek squiren. Den gemena skurken! Och han var på väg att få mitt oskyldiga barn till hustri!e . fen LR AK