Aftonbladet – 18 april 1872, sida 3

vore fri, yttrade Otto på sitt ärliga vi Åtminstone inte utan att yppa sanna förhållandet för familjen. Det vore fullkomligt vanhederligt att vilja bedraga dem. Tig med ditt prat!s skrek fången, alldeles ursinnig. Det fanns ingen möjlighet för honom att undgå sitt öde; hvarken nu eller under kommande veckor, då sir Dene återfått krafter och helsa så pass, att saken kunde delgifvas honom. Allt hvad den gamle då yttrade var att Jarvis synder nu återfallit på honom sjelf. Mr Rilling, hans följeslagare rån värdshuset och kaptenen reste tillsammans i giggen, den sistnämnde sittande i sodt förvar mellan de båda andra. Lady Lydia hade i sällskap med mrs Letson och miss Anna Clewer gjort en färd in till Worcester samma förmiddag; då hon vid middagstiden hemkom, fick hon höra vad som händt. Hennes älskade son, hennes afgud, för hvars skull hon villigt skulle velat offra hela verlden, om hon det kunnat, hade nesligt blifvit bortförd som fånge och var nu redan på väg till London för utt insättas i något af dess bysättningskten! Myladys spasmodiska jämmerrop jödo öfver hela huset. En annan person kom också hem samma fton och det var squire Arde. Den så vårt nedsnöade postvagnen hade ändtligen yckats frigöra sig och kom nu i sakta mak ntågande i Worcester. Det första squiren ck höra, då han stigit in genom sin egen dörr, ar kapten Clanwarings arrestering och beättelsen om hans ruinerade ställning. Sqvaler af mångahanda slag hade kommit ut i n hast, och den olycklige kaptenens goda amn var ej mycket värdt, innan dagen blef lut. Kapten Clanwaring på vägen till ett by