Aftonbladet – 18 april 1872, sida 3

RASER TORN ENG INKA fått ett slaganfall, invände den olycklig kaptenen. Jag vet det. Rätt illa för er. Om min bror ger sin borgen, så kan n lita på, Rilling, att den är lika god som si Denes, försäkrade kaptenen. Han — Jag skulle verkligen icke kunna gå borgen, Jarvis, förklarade den försigtig lagkarlen, Du bör sjelf veta, att jag ick är i den ekonomiska ställning, att jag ka ikläda mig en förbindelse, som skulle tyng: på mig under hela lifvet. Och hvar skull jag få pengar ifrån, menar du, om jag län gre fram blef anfordrad att betala sum man ? Detta kommer att hindra mitt gifter mål, utbrast Jarvis och bet sig i sina fe berheta läppar. Jag har gjort mig så vis: om att genom detta parti rädda mig frå de fördömda kreditorerna. De satans vä garna! Om inte Ardes dröjsmål varit, skull jag redan nu varit gift och långt härifrån Otto, gör hvad du kan för mig! Mr Otto Clanwarings löfte skulle ej va mera värdt än ert, kapten; — han får fö låta, yttrade polismannen. Dessutom äl det lagsökning på flera skulder än denns summa, tillade han. Detta var en sak, hvarom Otto Clanwa ring äfven var alldeles säker. Om denna skuld, för hvilken Jarvis nu arresterades. blef betald, skulle en mängd andra, för hvilka äfven lagens biträde var påkalladt, komma i dagen. Med ett ord: det var ganska tydligt, att kapten Clanwarings lysande carriere fått ett tvärt) slut — åtminstone tillsvidare, Och mitt giftermål! jämrade han sig. ;Hur skall det gå med mitt giftermål? Du skulle inte kunna tänka på att nu gifta dig med miss Arde, äfven i fall du