Aftonbladet – 18 april 1872, sida 3

AES ETT STERNER IRENE TAS Postvagnen medhade endast en passagerare, en rask och rörlig man, med skarpa, oroliga ögon. Han hoppade lätt ur vagnen; några saker hade han ej med sig. Man tittade litet på honom. Hvar och en af de närvarande tänkte att det måste vara en sak af vigt, som kunde förmå någon att företaga en resa -i detta kalla väder och utsätta sig för risken att stanna i en snödrifva. Vet ni något om den postvagn, som varit så länge på vägen? frågade en person konduktören. Nej, inte det minsta. Den passerade Woodstock men kom aldrig fram till Chipping Northon, så mycket är säkert, svarade konduktören. Men om den finnes ofvan jord eller med folk och hästar är begrafven i en snödrifva, detta är mera än hvad jag kan säga. Hade ni svårt att komma fram? frågade en herre, ÅN nej, sir. Det värsta stycket var mellan Woodstock -och Evesham. På sina ställen fastnade vagnen, men — Kan jag få gigg och häst här på hotellet, konduktör? Jag behöfver en nu genast. Denna fråga, yttrad med skarp, befallande, tvär ton, gjordes af den ensamma passageraren. Sedan han fått höra att häst och åkdon voro att erhålla, befallde han att det genast skulle spännas för och skyndade in i källarsalen för att dricka ett halft glas het konjak och vatten. Skall det ej vara frukost, sir? frågade uppasserskan. Nej, tack; jag har inte tid. Giggen kördes fram till porten af en stark och ung stalldräng på stället, som den resande hade begärt skulle vara honom följaktig, Värden kom ut för att se dem fara,