skedlig qvinna, hos hvilken jag bodde,hade hjelpt mig med hvad hon kunde, Säger du sanning i hvad du nu berättar mig? frågade mrs Arde. Ren sanning, så visst som Gud hör mig. Jag hade stor lust att säga detsamma åt kapten Clanwaring i kyrkan denna dag, då då han skulle låta viga sig; och jag tror att jag skulle gjort det, såvida jag ej dermed hade gifvit miss May sorg och plåga. Då jag fick veta att han var hennes trolofvade brudgum, så tyckte jag att mitt hjerta, nästan ville brista af medlidande. Skulle en sådan dålig karl som han kunna göra miss May lycklig? — Ack, Gud hjelpe henne! Du borde för min dotters skull yppat detta redan förut, sade mrs Arde, som var ovanligt blek i denna stund. Jag visste aldrig ett ord af bröllopet förrän i går qväll, svarade Emma. Jag hade mig ej ens bekant att han vistades här vid Beechhurst Dene. Han narrade mig att tro att han var i tjenstgöring vid sitt regemente, och nu hör jag att han för länge sedan tagit afsked. Hvar är ditt barn? hviskade mrs Arde. Det dog vid födseln, och lyckligt var det! Så ståtligt Jarvis Clanwaring för sig an inför verldens ögon, nådig fru; så säger jag ännu en gång att han är en dålig och hjertlös man; och det skall jag säga honom midt i ansigtet, om jag bara träffar honom. Kanske har ni er ej heller bekant, nådig fru, att han är öfver öronen skuldsatt? Mrs Arde svarade intet. De moriska dansarne hade slutat sin föreställning öch åskådarne gingo åter bort... Kanske hade mrs Arde ej lust att man skulle se henne stå och tala vid Emma Geach, ty hon sade henne hastigt farväl och gick in.