rån, for du till Bristol, för att der sammanträffa med mr Tom Clanwaring, inföll mrs Arde. Då jag reste härifrån, tog jag genaste vägen till London, såsom han bjöd mig göra, hvilken lockade mig. på afvägar, och aldrig har jag lemnat London, förrän jag steg upp i forvagnen, som åter förde mig hit. Mrs Arde fixerade flickan med ifrig, forskande blick, Det låg i denna stund ett vildt, passioneradt uttryck i Emmas ansigte och röst som ingaf full öfvertygelse om hennes ärlighet. Det var Tom Clanwarings namn, som bviskades tillsammans med ditt, som du vet, Emma, redan innan du lemnade orten. Nådig fru, det visste jag aldrig. Hade jag det vetat, så tror jag väl att jag redan då skulle rättat saken. Det var synd och skam att menniskor skulle säga så. Mr Tom! han som alltid var så beskedlig emot mig ifrån det att jag var så här hög, fortfor Emma och lade handen på staketet. Jag menar så god som det kunde passa sig för en så hederlig, ung herre att vara emot en fattig stackare som jag. Mr Tom Clanwaring är just lika god och rättskaffens som den andre fålsk och bedräglig. Black och han måste visst tillsammans ha hittat på att kasta skulden på mr Tom? Och är den andre Jarvis Olanwaring? sade mrs Arde. Han och ingen annan: Jarvis Clanwaring. Och det varade inte så länge, förrän han vände mig ryggen, den skurken! Jag fråar ej efter om hvem som helst hör att jag så kallar honom numera. Det är nu öfver stt halft år sedan han talade ett ord till mig eller gaf mig en bit bröd. Jag var nvardt när, nådig fru, att svälta ihjäl och skulle väl äfven gjort det, såvida ej en be