Goda mamma, skicka ett bud; att de upphöra med ätt rihga!s bad May. Mrs Arde önskade af hela sitt hjerta, att hennes gäster skulle fara. Det varen plåg sam morgon för.henne. Ingen syntes vara obesvärad, och hon minst af alla. Strax efter klockan tolf, just då någon beredde sig till att resa, kommo en trupp moriska dansare upp på gräsplanen. Narturligtvis ville då alla dröja och trängde sig fram til fönstren för att se på dansen. Harriet, hviskade mrs Arde till sin sy ster, jag kan ej uthärda längre; mina ner ver ha varit angripna hela morgonen och jag måste ut i friska luften. Tag du mir plats som värdinna för en stund. Hon smög sig ut ur salongen, kastade er varm schal öfver axlarne och en vinter mössa på hufvudet samt begaf sig ut, fram åt bångvägen, som vid sidan af gräsplaner ledde ned till parkgrinden. Snön var bort skottad och hon gick tankfullt framåt, me dan hon imandades den friska, kalla lufter samt då och då kastade en blick genom de aflöfvade grenarne på de dansande, hvilkö med snabba fötter och ingalunda ograciös: rörelser svängde om i sina hvita drägter prydda med band i alla lysande färger me dan de markerade takten med sina långa stafvar. Ehuru denna, för Englands folk kära och välbekanta jullek den tiden ännu var er långt ifrån ovanlig syn, lockade den alltic en mängd af åskådare. De, hvilka nv med bedraget hopp återvände från kyrkan samlade sig i stället här för att få någor ersättning för sin misslyckade -promenad Medan mrs Arde vandrade med långsamm: steg framåt den ödsliga vägen, kom hon at kasta en blick äfven på åskådarne och var seblef ibland dem Emma Geach,