— Svensk qvinna, räddad från ett amerikanskt därhus-fängelse. Af hr Isidor Kjellberg, nyss återkommen till fäderneslandet från Amerika, hafva vi jemte det i detta n:r införda tillkännagifvandet af honom och tvenne andra, i Hjo bosatta personer, mottagit några dertill hörande muntliga upplysningar, som torde intressera Aftonbladets läsare och hvilka vi således härnedan vilja återgifva. I slutet af sistlidne Februari, då hr K. i sin egenskap af Göteborgs-Postens körrespondent besökte staden New-Orleans dårhus, en, enligt hans påstående, mörk,afskyväckande och i intet afseende ändamålet motsvarande plats, påträffade hander, bland: många sandra, en svensk flicka vid omkring 25 års ålder, som sedan två år såsom sinnesrubbad hållits inspärrad i ett källarehvalf, dit dagsljuset insläpptes endast genom en liten, på dörren anbringad och med galler försedd glugg. Med anledning häraf utfärdades genom åtskilliga af stadens tidningar ett upprop till de tilläfventyrs i New-Orleans bosatta skandinaverna att de måtte på ett utsatt klockslag mötas i en för ändamålet beredvilligt upplåten kyrka för att rådgöra om hvad som kunde och borde företagas till förmån för den olyckliga landsmaninnan; och infunno sig vid detta möte omkring 30 skandinaver, mestadels svenskar, tack vare hvilkas inflytande och pekuniära uppoffringar oftanämnda ficka blef icke allenast redan påföljande dag uttagen från det ohyggliga fängelset och helsad välkommen i en menniskovänlig svensk familj, utan äfven ett par veckor derefter med en på resande fot stående landsman återsänd till Sverige, sedan .man förkastat ett första förslag att för de insamlade penningarne köpa henne plats (för kortare tid) i ett annat, af några katolska barmhertighetssystrar upprättadt hospital. Innan afresan från New-Orleans inhemtades, att densinnessvaga, Emma Charl. Fogelmark, för omkring tre års edan reste direkt från sin födelsebygd, Hjo, der qvarlemnande en gam mal, af fattigvården underhållen moder, till NewOrleans, hvarest hon under det första året tjenade hos åtskilliga amerikanska familjer, hvilka alla ansågo sig ha skäl att berömma henne såsom en arbetsam, duglig och dygdig ficka, till dess hon allt mer och mer försjönk i ett, antagligen af hemlängtan alstradt svårmod, under hvars inflytande hon en natt blef på gatan anhållen af en polistjensteman och, -då hon ej kunde göra reda för sig, forslad till det ofvannämnda dårhuset. Ehuru ännu, då hon steg ombord på den ångbåt, som förde henne öfver till Europa, i ganska hög grad sinnesrubbad, lär en oväntadt stor förbättring i hennes själstillssånd hafva inträffat under resan, så att hon, åter befinnande sig i Hjo och omgifven af gamla vänner och bekanta, igenkände och namngaf dem alla. Detär ett, sedan biljetten för hennes hemresa blifvit betald, befintligt öfverskott af de i New-Orleans insamlade medlen, som. rektor Lindskog i Hjo genom det på annat. ställe i bladet. publicerade qvittot erkänt sig bafva emottagit.