Aftonbladet – 17 april 1872, sida 2

väl mrs Arde ganska välbetänkt, att som hennes man medhade giftermåls-licensen, kunde ingen vigsel ske förrän han var hemma. På måndagen yttrade sig May föga, hvarken för eller emot; men inom sig tänkte hon med full bestämdhet, att under dessa besynnerliga förhållanden skulle någon vigsel för henne ingalunda komma att ega rum. Den festliga middagen hade; som ämnadt var, blifvit gifven på måndagen; men i värlens frånvaro hade under densamma en ohjelpig stelhet och förstämning herrskat. Några vilde bjudna gästerna hade dessutom, till följd vf de igensnöade vägarne; uteblifvit. Mra Arde presiderade vid middagsbordet, och 1ennes syster, som hade kommit på besök, njelpte henne med en värdinnas pligter. — Så kom tisdagen... men icke squiren. Mrs Arde afsände bud till så många bröllopsgäster, som möjligen kunde nås i hast, för vtt underrätta om att vigseln ej denna dog skulle ega rum, — Sir Dene förbättrades iter, men läkarne förmanade till den största stillhet, och äfven detta var ett skäl, Men den som ej var stilla denna dag var capten Jarvis Clanwaring, Medan det ännu var mörkt, red han in till Worcester. och örskaffade sig derstädes en licens. Kloccan tio var han åter hemma, något tidisare till och med, än hvad han sjelf hade 10ppats. Jag kan ej riskera följderna af attbrötopet skall uppskjutas en enda dag, yttade harmed någon sinnesoro till siå mor, lå han gick att kläda sig för ceremonien. )ch mylady Lydia svarade: Nej, det bör aturligtvis inte komma i fråga, ehurtwhom roligen icke hade någon id om huru stor: len fara var, som hotade henom. (Forts)