Aftonbladet – 16 april 1872, sida 3

RIKSDAGEN. Första kammaren. Rätten till friköpning från beväringsöfningarne. (Forts. från gårdagsbl.) Hr v. Möller hade, då upphäfvandet af friköpningsrätten förut blifvit antaget utan någon debatt, icke trott att han nu sku.le behöfva uppträda, Frågan hade visserligen blifvit väckt genom enskild persons motion, men det var dock nu något mera än en sådan motion. I annat fall skulle kanhända utskottet valt en annan form för sitt tillstyrkande och föreslagit en und. skrifvelse i ämnet. Nu hade emellertid chefen för landtförsvaret den 17 sistl. Febr. förordat denna motion såsom yrkande på en fi ändring hvilken vore i fosterlandets intresse nödvändig, — nödvändig för att den allmänna värnepligtslagen i vårt land måtte bli en sanning. Emedan chefen för landtförsvaret sålunda tillstyrkt förslaget, så bade ieke inom lagutskottet en enda röst höjt sig deremot, ty någon reservant fanns icke möt betänkandet. För sin del ville talaren icke vidare uppträda, ty han visste att Ppersoner med fullkomlig sakkännedom begärt ordet; men han var öfvertygad om att flertslet inom kammaren delade den åsigten, att hurudan än den organisation af försvaret må blifva, som kommer att af den nuvarande eller en blifvande chef för landtförsvaret framläggas, så måste den dock alltid innehålla en sådan föreskrift som nu före låge. Man kunde ej säga att det vore en fras, att tala om att hvarje svensk man är skyldig att försvara sitt fädernesland. Talaren kade bifall till betänkandet. Hr Nisser uppträdde med tyekan. aå han flera fänger förut i denna kammarå it rat sig i föreiggande fråga, men han vje nu betrakta den ur högre synpunkt än be7, förut gjort. Tal. var Follt. öfvertygad om att denna fråga hade en ofantligt stör orydelse och att en reorganisation af vårt I svarsväsende vore alldeles omöjlig utan att Yrägavarande reform först giags igenom. Ups aer flera riksdagar ha förslag till reorganisation af vårt försvar framställts, men alla he gått samma missöde till mötes. Det förnämsta skälet härtill har väl varit att öfvertygelsen ännu icke mognat, men en brist har förefunnits i alla dessa förslag, nemligen i afseende på befälet. Men då krigsministern har haft den svåra att icke säga omöjliga uppgiften att åstadkomma en stor reform med små erg har denna brist varit oundviklig. -Om -tal. finge för framtiden ifva ett vänligt råd, så vore det att man icke inge förbise, att en början till en armborgani. sation måste vara en befälsorganisation. wren för åstadkommande af en sådan måste ;eväringens id vara fullkomligt genomförd: ty våra SA äro ej så stora, att vi hs råd att släppa efter något af densamma. Före, armå af 120.000 man fordras en hel armå a efäl, ty det behöfves ett befäl för sex sollater och detta för ifrågavarande styrka gör ett antal af 20,000 man hbefäl.. Men det finnes ej någon möjlighet att organisera ett sådant antal befäl utan att använda både stammen inom armån och de bildade inom beväringen, Det är sannt att 100.000 man beväring äfven nu kunna exerceras i fredstid, men liksom nationens normala tillstånd är fred, så är armöns normala tillstånd krig, och i krig måste mån ha fullt antal befäl. Det är en olycka att vi ha våra försvarskrafter så organiserade som fallet är, ty detta invaggar oss i säkerhet. Det har blifvit sagdt att skjutvapnen i sista stora kriet spelat en stor roll och man har verkligen i etta afseende erhållit en lärdom som är mycket beaktansvärd och man kan äfven säga mycket blodig. Af en preussisk wmilitärförfattare har utkommit första delen af ett militärhistoriskt ar bete öfver fransk-tyska kriget, och man kan vara förvissad om att de preussiska förlusterna deruti icke blifvit öfverdrifna, T detta arbete uppsifves att vid Forbach av 2 officerare mot L man af gemenskapen, vid Wörth dex det gick innu EE åra 4 officerare mot 1 man och slutligen vid Weissenburg 6 officerare mot 1 man. Undexy hela kriget föllo 8 man mot 1 officer. Af hvad tal. yttrat framgick alltså att befälsorganisatioren är grundvalen för en armås tjenstbarhet öch att en sådan organisation är omöjlig att åstadkomma utan att man får använda alla de krafter som finnas. Det ärsannt att denna grundval, då den står ensam, ej har någon betydelse, men liksom grundstenen till ett hus i och för sig är onödig och blott måste finnas till för den byggnads skull som man afser att derpå uppföra, Så är det äfven i detta fall. Vi skola vil hopas att dan anisationen en gång skall bli färig, och då måste den ha utvecklats i den riktning som nu blifvit föreslagen, s Greftve Henning Hamilton ogillade denförsta nlarens åsigt, men missbilligade äfven sn terrorism som sö te en vederläggnin en vore grundad PÅ skål . HV EA NE