Aftonbladet – 15 april 1872, sida 3

— Musik. Hr Bernhard Fexer gaf igår i Berns salong sin första populära konsert för denna säsong. Matingen innehöll trenne orkesternummer, Foronis friska och liffulla konsertouvertur, den välbekanta gavotten af Gluck samt en symfonisk tonmålning af Westmeyer, kallad Napoleon I:s vision på S:t Helena. Den talrikt församlade publiken visade sig särdeles belåten med dessa styckens anoch utförande, som visserligen ej var fulländadt men röjde det nit och intresse, hvaraf framkallas varma sympatier och välvilligt öfverseende. Den sistnämnda tonmålningen saknade ej drag af originalitet och uppfinningsgåfva, men blef, oaktadt den å programmet meddelade förklarande texten, åtminstone under första åhörandet, temligen obestämd och dunkel till sitt intryck. Såsom fyllnadsnummer gåfvos Abadjas aria ur Mendelssohns Blias samt ett trumpetsolo, hvari egentligen instrumentets goda beskaffenhet framstod till sin fördel. På aftonen hade hr Adolf Sjödens harpkonsert i Ladugårdslandskyrkan samlat så många åhörare, gom utrymmet medgaf. Den utmärkte virtuosens program var denna gång ännu mer gediget och värdefullt än den förra och erbjöd särskildt i Oberthiärs originaltrio och Hendels konsert verkliga praktprof af skönhet och uttryckskraft åt det instrument. han med så mycken fulländning behandlar. Den förstnämnda kompositionen utpreglas alltigenom af fin och vårdad konstnärlighet och har i sitt andante hög musikalisk lyftning, i den senare igenkänner man med vördnad en stor andes egendomlighet och kraft, lika klart framstående i undantagsfallet som i regeln. Larghetton blifver rörande genom den på samma gång djupa och ovanligt veka känsla, som mästaren deri låter uttala sig. Af rikt intresse var äfven det gamla Ave-Maria-motiv af Arcadelt, hvilket Frans Liszt med fin urskilning förlänat dramatisk skildringskraft, utan att i någon mån störa dess kyrkliga värdighet, Solrgen afslutades på ett intrycket fulländande sätt genom den fan: tasi öfyer irländska och skottska ballader, hvarj såväl harpan uppträdde i ett värt som motsvarar hennes innersta väsen, som äfven konstnärens mästerskap företrädesvis populärt och allfattligt lägges idamer 7 E t 2. MOD sertgifvaren hade 21 lyckan att synnerligen förträffligt biträdas, gärskildt med de nummer, han sjelf ackompanjerade. Så gaf fröken Riegos sympatiska stämma en ren poetisk tolkning åt Schuberts hymn och med en förtjusande melodi af Robaudi fram. kallade hr Åmhrosi verklig hänförelse. Äfven det konserten inledande orgelnumret likasom tenorgolo med kör ur Mendelssohns Davlds nittiofemte psalm samt ett violinnummer af Mozart, återgifvet af hr Eckhell, försvarade genom innehåll och utförande värdigt sin plats i en musiktillställning så helgjuten och sannt konstnärlig som denna. m————mmse