lust att skicka Gander till Irland, då gått bort, för att med våld föra Toy ANV baka hem. Ingenting vid Beechhurs; ep? hade gått väl, sedan Tom reste. Of ivs den der djerfva menniskan angick! var utan tvifvel felet större på hefN Ada än på Toms; hon var äldre än hf och tio gånger oförskämdare. Mångenf 1g man hade, vilseledd af sitt hjerta, feftik myc ket men ångrat sig och blifvigfi bt fan derefter. Sir Dene var en nf, så ade skickat bort Tom, — hörd mydy? en narr. Och som en narr hd: har handlat i andra fall med. . it Så fortfor han en godftundatt gifva luft åt sin harm. Mylaf ble from som ett lam och satt alldelef tyst. Hans flera gånger upprepade ord, att Ät nog fanns andra personer somjockst visste hvar både juveler och nykjar de sin plats, syftade otvifvelaktig, på YNe sjelf, om inte äfven på hennes son XVIS. . Då stormen slutligen tat sig och sir Dene åter kraftlös, hade nkitned i ländstolen, lagade lady Lydis elden, yttrade några allmänna fraser väderleken och gästernas svårag hemr; den föregående qvällen samt dfbg si derpå försigtigt ut ar rummet, lemnanq aroneten att i ensamhet hvila deh 122 Sig. Hon insåg ganska klart, fatt ; 2 skulle gå för sit. att yttra mygdket osktvelerna, medan har. Tliga lynne. Att han id dettg ; Melt han om var hon öfvertygad, MeMPProckså trodde Jarvis ya rit med c otten, det visste hon ej så rätt, ; sitt hjerta önskade hon att brj t vore förbi och juvelskrinet Då plats. Hade det varit mylady; ed bedja, så skulle hon säkert I sinpRdör tillsammans och bedt