varit eftersedda — ja, kanske ej på ännu längre tid. Intet svar. Det finns endast, så vidt jag kan se, en lösning af gåtan. Kanske misstar jag mig, men ni vet, bäste sir Dene, att vi inte kunna afvisa våra tankar. Ännu intet svar. Sir Dene satt framlutad, med händerna hvilande på käppkryckan och blicken sänkt mot golfmattan, liksom han studerade dess mönster. Lady Lydia lutade sitt ansigte litet närmare intill hans och hennes röst antog en förtrolig ton: — Är det att förmoda, att den ovärdiga, otacksamma Tom Clanwaring kan ha lagt sig till dem, innan han gaf sig utaf? Detta är en fråga som jag ofta gör mig sjelf; han visste hvar nycklarna — Sir Dene hade icke i första ögonblicket förstått hvarthän hon ville komma, men i samma stund detta blef honom klart, rusade han upp i vredesmod och grep hotande om sin käpp. Det torde allt kunna hända att hans vetskap af Toms oskuld i detta fall ökade hans förbittring ännu mera. Både baroneten och Gander hade nemligen sett juvelskrinet i Juli månad, då af någon anledning kistan hade blifvit öppnad. Sällan hade lady Lydia hört ett sådant utbrott af vrede och förebråelser från sir Denes läppar som i denna stund, Trots det fiendtliga sinnelag emot Tom som han under senare tid låtit märka och sjelf verk ligen äfven trott sig ega, kommo nu hans sanna känslor för honom i dagen. Hur vågade hon så smäda hans bästa sonson, enda barnet af hans älskade Geoffry? frågade han henne, Tom var i sinne och i hjerta en man af heder, en sann Clanwa I ring och baroneten förklarade sig hafva god