gående aftonen och alla gardiner nedfällda, Han gick fram till sängen. Herren förbarme sig öfver oss! utropade han, Ty i bädden låg sir Dene Clanwarin.g med förvridet ansigte och synbarligen sanslös, Den gamle herrn hade blifvit rörd af slag. Doktor Priar förklarade anfaliet såsom lindrigt och ej förenadt med fara för det närvarande. Men det var emellertid ingen säkerhet för ett nytt slaganfall och läkaren anbefallde den största stillhet i hela huset. Jag skulle vilja våga en guin6 på att oron öfver de försvunna juvelerna är hela orsakenz2, yttrade Gander i förtroende till Otto Clanwaring. Det kom intet främmande till den juldagsmiddagen. Ett bud skickades genast för att underrätta Ardes om hvad som händt; mrs Arde och May åto således sin middag hemma och kapten Jarvis, som sjelf hade åtagit sig budskapet om sir Denes insjuknande, inbjöds att göra dem sällskap vid middagen, men föga glädje och trefnad var dervid att vänta; mrs Årde var högst nedstämd till lynnet till följd af sin mans uteblifvande; hans bestämmande var påräknadt rörande många de,; taljer vid vigseln och åtföljande högtid! 1gheter och ingen visste när han kunde kor, ma, Hvad May beträffade, skulle hon vida nellre sett att hon sluppit kapten Clanwarir.gs säll: skap denna dag. Aldrig hade hon Xänt sig mera olycklig, Huru hon än strod med sig sjelf, kunde hon icke förjaga den tyngd som vilade öfver hennes hjerta; hon såg i den tt förebud om stundande sorger och hade nan sagt henne att tisdagen skulle bli hennes dödsdag i stället för bröllopsdag, skulle von ej skådat framåt densamma med dystrare sänslör än hvad hon pu gjorde. (Forts.)