SJUTTONDE KAPITLET. Hvad som hände på juldagen. Förrän det blifvit ljust juldagsmorgonen hade, enligt gammal sed, några barn kommit upp från grindstugan till herrgården, der blifvit insläppta af tjenstfolket och placerat sig uppe i öfra förstugan, i närheten af de förnämsta rummen, för att sjunga sina julvisor, Det var, som sagdt är, ett gammalt, häfdvunnet bruk och följden var att på alla förnämligare herrgårdar domestikerna denna dag voro i god tid uppe. Gander hade varit otålig att få komma in till sin herre, höra huru han hade sofvit och bära upp en kopp the; men sir Dene hade alltid på juldagen velat väckas af barnens julvisor; detta hade för den gamle godsherrn nästan blifvit en religiös fest, och Gander måste finna-sig uti att vänta, Det var en lång visa om Själen och den grönskande vandringsstafven, som barnen detta år sjöngo på en entonig melodi. Redan under första versen tittade mrs Letsoms små i sina hvita nattdrägter ned ige