ln att allt måtte gå lugnt och väl till tisdagen. Under det detta tilldrog sig vid Beechhurst Dene, herrskade en viss oro inom Ardeska familjen, för att squiren icke kom hem. Hela huset var i rörelse, icke blott med anledning af bröllopsdagen, men ock för tillredelserna för den stora middagen på måndagen. Lördags afton fick squire Ardes dröjsmål sin förklaring, då några landtmän, som med nöd färdats hem från Worcester, berättade att postvagnen från London icke kunnat komma fram för snömassor, Arrendator Tillett vid Harrebell Farm, som visste af mrs Ardeg oro, for till Arde Hall för att säga henne detta, Nå, min Gud! utbrast hon; tror ni ej, mr Tillett, att postvagnen kommer i dag, heller ? Mr Tillett kastade en blick nt genom fönstret och yttrade ett tvifvel om att det torde lyckas. Jag förmodar att vägen är svår äfven häremellan och Worcester? sade mr Arde. Värre än jag någonsin sett den vara. På sina ställen var det knappt möjligt att fram min häst. Det torde gått långsamt nog att komma hem för alla dessa menniskor, som voro på middag igår hos sir Denel utbrast May, Mr Tillett skrattade. De kommo i bästa fall hem till frukostdags, sade han. Mamma, sade May med en viss ifver, sedan mr Tillett rest, om detta fortfar skola vi ej i morgon kunna fara till Beechhurst Depe på middag. Var nu ej oförståndig, May. Aldrig kan det bli någon svårighet att komma fram en så liten bit. Dessutom lägga sig, som du vet, inga svåra drifvor på den öfre vägen; den starka sluttningen hindrar det.