omtalade instruktionen af 1707, så lydande: Postmästaren måste ock draga behörig omsorg, at de bref, som inkomma eller ingif. vas och på landet skola beställas, måge med gifne lägenheter til sine orter varda utskickade och befordrade; hvaremot honom ock billigt bestås en skälig recognition eller vederkänsla, sig af äganderne at betinga. Det är icke mer än några veckor sedan en tidning i Göteborg berättade, hurusom för sådan der utskickning af tidningen till prenumerant på landet en postförvaltare i Halland debiterat flere riksdaler utöfver belöpande tidningsarvode. Och något fel lärer han knappt nog kunna anses hafva dervid begått, såvida ej bevisas kan, att beloppet var större än som kan anses för en skälig recognition eller vederkänsla. Alla dessa och dylika sportler har den nya poststadgan föreslagit att afskaffas. Det är emellertid tydligt, att sådant icke kan ske, utan att åt postverket beredes någon tillgång till ersättande af den minskning i löneinkomst, som blefve följden af sportelväsendets indragning. I den kongl. proposition, rörande detta ämne, hvilken blifvit för innevarande riksdag framlagd, och hvilken om ett par dagar förekommer till behandling i kamrarne, har det blifvit föreslaget, att nämnda tillgång skulle åstadkommas derigenom, att den ersättning, som nu för tidningarnes postbefordran utgår dels till riksgäldskontoret under form af stämpelafgift, dels till postpersonalen under benämning postförvaltare-arvode, hädanefter skall odelad tillfalla postverket, hvilket också ensamt har att bestrida del: med tidningarnes postbefordran förenade utgifter. — Och ingenting kan väl befinnas billigare l: än detta. Tydligt är emellertid också, att då begge ofvannämnda afgifter skola till en kassa re-. dovisas, de också lämpligen böra till en afgift sammanslås och utgå efter samma gruner. Härtill synes anledningen vara så mycket större, som dels den nuvarande stämpelafgiften är i hög grad obillig och otjenlig, dels ock sjelfva uppbördssättet är oskäligt dyrt (i vissa fall ända till 50 procent afl uppbörden). Tankarne böra jcke kunna vara : delade derom, att det är ytterst obilligt, att! stämpelafgiften, ehuru tillkommen för att utgöra en ersättning för tidningars postbefordran, utgår äfven af sådana tidningsexemplar, som icke befordras med Posten, ja till och med af sådana som makuleras. : Orsaken dertill är, att då, år 1823, man vid stämpelafgiftens införande fann, att posttjenstemännen icke skulle få tid att granska hvarje särskildt exemplar af en tidning, som till befordran aflemnades, för att tillse : att detsamma var behörigen stämpladt, så antog man sig kunns häfva denna svårighet genom stadgandet derom, att när och hyvarhelst ett ostämpladt exemplar anträffades, utgifvaren eller boktryckaren derför skulle åläggas böter, hvilka för närvarande, enligt k. kungörelsen det 30 Nov. 1860, uppgå till 25 proc. af den undansnillade stämpelafgiften, dock ej under 75 rdr. Men om sålusda en förändring är nöd vändig — och detta bestrider numera ickg; någon, icke ens de som motarbeta den lö ning af frågan, som såväl poststyrelsen sob,l regeringen föreslagit — så lärer något tt 1 vel ej förefinnas derom, att de båda afgifter. )l som nu utgå för tidningarnes postbefordranif bevillningsstämpelafgiften och postförvaltarek arvodet, böra till en sammanslås. Någsln annan för alla fall tjenlig och tillämp; e grund än prenumerationspriset, med nöjgö hänsyn till antalet gånger i veckan Y:rjs särskild tidning utkommer, lärer välfcks svårligen kunna finnas. Såsom bekarf är, tillämpas ock denna taxeringsgrund if alla de länder, der postverken åtagit fattning med tidningars reqvirerande lande. . I den för riksdagen framlagda pffositio-a nen föreslås nu, med tillämpning ff denna i) grundsats, att postbefordringsafj tidningar och tidskrifter m od lunda: . sför tidning eller tidskrifrg än en gång i veckan, till 7 merationspriset, samt för u.4. som utgifves en gång i vecl till 10 procent af nämnda dock dervid att detta pris för tidning eller tidskri eller flera gånger i vecka än 1000 qvadratdecimaltu än till 20 rdr; för tidning eller tidsk; gånger i veckan och ej qvad ratdecimaltum, ick M för tidning eller ift, som utkommer 1ly gång i veckan och gFår större yta än 1000 qvadratdecimaltum, ff beräknas högre än till 6 rdr; samt för tidning eller dre ofta än 1 gå in än 2500 qvaj ögre än till 5 w så att för de ningar eller tid; räknadt icke respektive 4 1 a osm An me mm Pe Pe —— -— a utgifves mer nt af prenu-(j: eller tidskrift, ler mindre ofta, ed iakttagande b om utkommer 31k ej har större yta Ir; ke beräknas högre ly som utkommer tvål? större yta än 50013 räknas högre än till krift, som utkommer minT eckan och ej har större fi maltum, icke beräknas t) nämnda klasserna af tid-X er befordringsafgiften för år )5 att i något fall öfverstiga Nn rdr 20 öre, 60 öre och 50g Vidare oj postpersonalens arbete vid hvarje pri brationstillfälle vore ungefäro detsammafflf således i afseende å en tid-In ningsår törre, då prenumeration skedde h qvartalsvis, än då den skedde ls för hela året, borde, enligt den fi onen, det stadgas, att den post s: afgift, som vid prenumeration åo ler tidskrift eller eljest vid aftallä Tbunden postbefordran af en sådanm ägg måcke må för hyarje gång nn-lic 30, 1, eller em vid samma till-la reng ration tages å flera exemplaro m2 ddning eller tidskrift, 30 öre för!fi je ej hplar. fö ölpg tidningar och tidskrifter åter, som, la 9. ss: ag