Aftonbladet – 13 april 1872, sida 3

—-———— Må krigaren ega sin ära för sig, vi efter en annan spana, och icke till nya, osaliga krig vi skola lyfta vår fana. N fladdre hon bland mitraljösernas skörd, den teg, hästhofvarne härjat, men, ack, — om min gårdags bön är hörd — bland en skörd, som vår flit har bergat. Nu, Charles, om mitt lif kan din arm du slå och ledsaga mig så till prefekten: hvad i bildspråk jag talat, skall der du förstå, det gäller kommande slägten. Brudgåfvan, som du en gång mig gaf, och min mors garnityr vill jag gifva; må på brons den blottas, min faders graflö för mitt land må den lösen blifva! sinå Och räcker han icke, den höga id6, till Frankrikes lösepenning, åt landets nerver skall han ge den gamla, den franska spänning! Med fart och skimmer af blixten han brann kring det djupt förkrossade landet, och kraft iden tanken hvart hjerta fann, som förtviflat om fosterlandet. Så Frankrikes dotter — men Frankrikes son? När kommer hans tur att tala? Hvad af blod han mist, hvad han fått af hån, vill med lika han det betala? O, blott till det Frankrike, som står opp ur det gamla, förhärjade, brända, med renare tro, med varmare hopp, skall äran tillbaka vända! Lotten von Kramer.