RR: pe I ss tt er: aternnnes i annons utvl dagens nummer, FENRIR Ränteanstalten och Fosterländska föreningen. Flere gånger hafva vi haft tillfälle at orda om ofvannämnda inrättning. BStiftad re dan för mer än tjugu år sedan, lefde den ända till för några år tillbaka ett mera stilla och obe märkt lif. Under de sista åren har deremot dess verksamhet utvidgats till och med mera och hastigare, än man någonsin vågat hop: pas. Har detta berott derpå att densammas organisation och verkningssätt förändrats Nej; med flera andra nyttiga inrättningar ) har den under sin första tillvaro delat det ödet att ej vara nog allmänt känd och be kant. Byggd på sunda, fullt tillförlitliga och strängt vetenskapliga grunder, kunde den likväl icke gå tillbaka; den måste gå framåt, den har gått framåt; vi hoppas, och hafva äfven allt skäl derför, att dess verksamhet ej obetydligt kommer att ännt utvidgas. Det, som i synnerhet bidragit till att gifva fart åt inrättningens verksamhet, är Fosterländska föreningen. Räknande sin tillvaro ej längre tillbaka än till December 1869, gjorde den till sitt första mål det, som här först behöfdes, nemligen att sprida kännedom om anstalten. I öfver 30,000 exemplar har föreningen under de förflutna två åren genom mindre skrifter sökt att om densamma sprida kännedom till landets alla delar. Föreningen har ock haft glädjen att se sina sträfvanden öfverallt med välvilja och tacksamhet bemötta. Genom hushållningssällskapen och landstingen, till hvilka föreningen direkt vändt sig, har nu så småningom I kännedom om Ränteanstalten blifvit spridd till kommunerna. Detta visar sig bland annat på de numera ganska tätt på hvarandra I följande reqvisitionerna af föreningens skrifter samt derpå, att flerestädes föreningar T bildats med samma mål som den i Stockholm. Utom denna, så att säga allmänna och hela landet gällande uppgift har Fosterländska I föreningen äfven en annan, mera enskild, Iden att särskildt verka i sin kommun, i Stockholm, der uppmana och uppmuntra i synnerhet de arbetande klasserna att iakttaga sparsamhet, tänka på sin och de sinas framtid, att under goda dagar lägga åsido en liten sparpenning, som då ofta kan undvaras, och förvara den för kommande, för sin ålders dagar. Till förvarande af dessa sparpenningar har föreningen icke tvekat att föreslå Ränteoch kapitalförsäkringsanstalten. Föreningen har icke gjort till sin uppgift att, i likhet med flertalet andra dylika för välgörande ändamål, taga hand om och understödja hjelplösa, i armod redan sjunkna samhällsmedlemmar ; den vill deremot söka förekomma, att de blifva sådana, och detta i första rummet genom deras egen medverkan; den kommer dem till mötes, räcker dem en hjelpsam, stödjande hand, på det att de sedan sjelfva må kunna utan hjelp vandra sin väg framåt. Häraf framgår, att föreningen icke är en i vanlig bemärkelse allmoseutdelande sådan, Detta hindrar likväl icke, att den utdelar äfven kontanta bidrag, men detta endast såsom belöning för redan visade bemödanden att hjelpa sig sjelf och såsom uppmuntran att fortfara dermed. Det är på denna grund som föreningen för medlemmar af den arbetande klassen erlägger de förvaltningsbidrag, som anstalten icke kan undvara, samt genom premier uppmuntrar dem, som visa ett sträfvande att taga vara på de ören de för tillfället kunna undvara, och tillstyrker dem att såsom ett säkert och förmånligt förvaringsställe använda Ränteanstalten. Fosterländska föreningen i Stockholm har för de tvenne sistförflutna åren utdelat sådana belöningar, hvilka hvar och en får inskrifven i sin bok första gången ny insats göres. Då ej ens alla, som för år 1870 fått sådana belöningar sig tilldelade, varit uppe i anstalten och fått dem i sina böcker inskrifna, ämnar Fosterländska föreningen med dett allra första låta i stadens dagliga morgontidningar införa nummer på alla de böcker, hvilkas egare hafva att få sådana belöningar. De böra derföre ock uppmanas att med första göra en sådan insats (den be höfver ju icke vara större än en riksdaler), på det att den premie, som föreningen gifvit, må öka deras innestående fordran och göras räntebärande. Tillika vilja vi erinra om, att föreningen äfven har en särskild fond, af hvilken afkastningen utdelas såsom tillskott till tillsatser i lifränteanstalt för späda barn efter föräldrar, som lefva af sitt arbete och genom ett ordentligt lefnadssätt samt bemödande att bekämpa fattigdomen gjort sig förtjenta af uppmuntran. Må derföre hvarje fader och moder söka att i anstalten vid barns födelse insätta en, om ock ringa, samma — något kan möjligen vid barndopet genom faddrarne insamlas — på det att de må få del af dessa tillskott. Åt sådana minderåriga har föreningen af nyssnämnda fond gifvit ända till 10 rdr, hvilken summa ensam, således egna insatser oberäknade, lemnar, om den första lefnadsåret insättes, ett ålderdomsunderstöd af omkring 40 rdr årligen. ) Vi påpeka här endast Allmänna enkeoch puill-kassan, hvilkens tillvaro man nästan är restad att tro, det dess styrelse vill hålla hemlig ...