Aftonbladet – 10 april 1872, sida 2

tsigter att blifva antaget att hvila till rindlagsenlig beliändling vid nästa riksdag, fven om de punkter, som man visste skulle 5öna motstånd, hade nu blifvit till utskottet terremitterade, I Första kammaren antogos förslagets amtliga punkter såsom hyilande med une antag af 15 4 I mom., rörande ansvarigeten för tryckt skrifts innehåll, samt mom. , 2 och 3 af 26 3, angående tillsättning af ury, hvilka återremitterades, den förra efter votering, som utföll med 68 röster mot 17, len senare utän votering. Äfven angående ifriga punkter af 15 8 atställdes, vVvoterin, mellan bifall och återremiss, Kvilkejl titföl med 39 röster mot 35. Såsom man förutsett, var det ock kring dessa båda 22 som diskussionen hufvudsakliged rörde sig, Med afseende å ansvarigheten hade utskottet i den förutnämnde para: grafens 1:sta mom. föreslagit, att den, med några sedan nämnda undantag, skulle åligga författaren, om han låtit utsätta sitt namn på skriften eller annorledes erkänt sig hafva den samma till offentliggörande I tryck tk lemnat. Häremot hade hrr v. Gegerfelt och Faxe, med hvilka hrr v. Ehrenheim och Odelberg förenat sig, afgifyit reservationer, föreslående följande förändrade orda: lydelse: som Han wtlemhåt skriften för att i tryck offentliggöras och uppträddö nu med yrkande af bifall till rösöiva: tionerna, enär de ansågo utskottets förslag innebära en tvetydighet och kunna leda till ett ännu mera utsträckt användande af ansvaringar, som få plikta för ändrås synder: Under diskussioneås gång srdrade de dock sitt yrkande till återremiss, hvilken äfvör förordades af hrr Hallenborg och von Koch. För bifall till i fråga varande moment talade hr Rydin, som ville häfda anonymiteteng rätt och derför ville förekomma en eljest möjlig inqvisition för att få feda på författaren till en skrift, hvilken sedermera ej befunnes brottslig. Såväl denne talare som greffte C: G: Mörner önskade för öfrigt att kammaren i deiina fråga, som kan. ske var den vigtigaste i hela förslaget, skulle uttala en bestämd åsigt och ej stanna vid en enkel återremiss. Rörande paragrafens öfriga moment gjordes nägra mindre belydande äbmärkningat ör bristande konseqvens och tydlighet, dölå af hr Nordström, dels af frih. Nordenfalk, hvilka af några konstitutionsutskottets ledamöter upptogos till besvarande. Vid frågan om tillsättningen af jury hade hr vön Ehrenheim afgifvit en reservation i yftning att städsdömstolarne årligen hvar för sitt område skulle å jurymännalistor uppföra ett stort antal personer, bland hvilka sedermera jurymän för hvart enskildt fall skulle uttagas genom lottning. Utom reservanten sjelf uppträdde till förmån för denna äsigt hr Dickson, som dock inskränkte sig att yrka återremiss, hvilken äfven föreslogs af hvr Bergstedt och Hallenborg. Grefve Ö. Mörner yrkade ock återremiss och ansåg att, då juryn borde vara ett uttryck af folkets rättskänsla, borde den hyarken utses af landstingen eller af domstolarne, utan af primärförsamlingarna eller komwunerna sjelfva, som för detta ändamål kunde efter närbelägenheten till städerna indelas i kretsar. Hr v. Koch yttrade sig med skärpa mot hr v. Ehrenheims förslag och trodde det vara bättre att, i fall man ville åt domaren inrymma något inflytande på afgörandet af tryckfrihetsmål, låta honom rent af döma under domareansvar, än att ei ny klå8s ansvaringar äfven för honom skulle införas. Mot ett sådant domarens sidoinflytande på utgången af dylika mål borde man under den gamla tryckfrihetslagen haft tillräckliga varningar, såsom tal. genom exempel visade: I Andra kammaren bestämdes till en början att kammaren skulle genomgå förslaget punkt för punkt och besluta öfver hvar och en särskildt, men med öppen rätt att sedermera, oberoende deraf att vissa paragrafer kunde ha blifvit bifallna, besluta öfver förslaget i sin helhet. Derefter blefvo de 14 förstå paragraferna utan någon anmärkningsvärd diskussion bifallna. Då den 15:de föredrogs, yrkades afslag derå af en mängd talare, under det ingen mer än hr Carlen till en viss grad försvarade densamma; men äfven han hade, ehuru gillande de föreslagna bestämmelserha till deras hufvudsyfte, åtskilliga anmärkningar emot dem att framställa, i det han dels ville hafva uttryckt, att författare skulle ha på förhand gifvit sig tillkänna, för att ansvaret skulle kunna drabba honom; dels önskade infördt det af hr Hierta i hans reservation framställda förslag, att författare, som satt sitt namn under en tidningsartikel, skulle få för densamma stånda det juridiska ansvaret. Hr Carlen ville derföre återremittera paragrafen. Bland dem som yrkade afsläg å-2 gjorde hr Rydberg det förnämligast derför, att man icke velat i afseende å den periodiska pfessen låta ansvaret drabba den verkligt brottslige, äfven om denne kunde upptäckas, utan 1 ville låta hela ansvaret drabba utgifvaren, läfven om han kunde visas vara fullkomligt I moraliskt oskyldig. Hr Key afslog derför, latt han ej ansåg det vara någon vinst att lutbyta redaktörs-ansvaringar mot boktrycIkare-ansvaringar, eller att införa en boktryckare-censur, då man lyckligtvis är bei friad från statscensuren. Denne talare, liksom sedermera hr Carl Ifvarson och Lyttkens, påpekade för öfrigt det faktum, att pressen syntes redan vara på god väg att reformera Isig sjelf och att bästa sättet att stäfja dess missbruk vore att låta pressen tukta sig I sjelf, hvilket med en stigande upplysning hos folket skulle blifva den alltmera lätt. I Såsom ett genomgående drag i förhandlingen inom denna kammare kan för öfrigt betecknas den om eh verklig och varm kär