Aftonbladet – 9 april 1872, sida 2

— Första kammarens tillfälliga utskott n:0 I har vid behandling af Andra kamma rens beslut om en skrifvelse med anhållan att K: M:t ville taga i öfvervägande i hvad mån öfningar i målskjutning inom kommunerna må kunna anordnas samt till en kommande riksdag derom aflåta förslag, jemte tillstyrkande häraf, beslutit hemställa, att den blifvande utredningen äfven måtte få innefatta frågan om i hvad mån och på hvad sätt en obligatorisk undervisning i rekrytbildningens första grunder skulle kunna utsträckas till alla af staten eller kommunerna understödda undervisningsverk, samt huruvida icke jemväl en högre grad af militärisk bildning för dylika läroverk ej bevistande ynglingar, ifrån det de fyllt 15 år till dess de inträda i beväringsåldern skulle kunna inom kommunerna meddelas; samt till komn:arde riksdag derom aflåta förslag. Samma utskott har, likaledes med anledning af ett utaf Andra kammaren fattadt beslut, tillstyrkt: att . riksdagen måtte i skrifvelse anhålla. det K. M:t täcktes taga i öfvervägande, om icke en sådan ändring i 4 7 5 mom. i gällande stadga för folkundervisningen i riket, rörande grunden för utgörande af der omförmälda fyllnadsbidrag till folkskolelärares aflöning, må i behörig ordning meddelas, att för sådan statens jordbruksfastighet å landet, som är utarrenderad, och för hvilken bevillning enligt 2:dra artikeln i bevillningsstadgan ej erlägges, dylikt bidrag bör lemnas i förhållande till det belopp, som, derest bevillning för samma egendom enligt nämnda artikel utgå skulle, på grund af taxeringsvärdet mot sådan bevillning svarar; och att i sådant fall arrendatorn af dylik jord måtte blifva befriad från det bidrag till samma ändamål, som han hittills erlagt i förhållande till den honom påförda bevillning för inkomst af arrendet. — Andra kammarens tillfälliga utskott n:r 3, bar, med anledning af en a hr Å. W. Westerdal väckt mot; riksdagen mått on, hemställt, att to 3 s r M:t anbär i skrifvelse hos K. wa, det K. M:t täcktes upphäfva ej mindre k. förordningen den 15 Februari 1855, ang. behandlingen af frågor om er sättning för understöd, som af fattigvårdssamhälle i ett af de förenade rikena Sve rige och Norge lemnas nödlidande personer från det andra riket, än äfven 2 mom. af 32 2 i k. förordningen ang. fattigvården den 9 Juni 1871; hvaremot utskottet afstyrkt motionen i hvad den afser skyldighet för staten att bestrida de kostnader i fattig vårdshänseende, som kunna erfordras för sådan svensk medborgare, hvilken öfver 1 år vistats i Norge.