mo just som klockan slog tio och under ett starkt snöfall. . Försvagad till helsan och nedstämd till ynnet, var likväl sir Dene klädd med lika mycken omsorg som vanligt och satt nu i sin fina, blå rock och det vackra, hvita håret pudradt, i den stora salonger, för att emottaga sina gäster. Lady Lydia var der och äfvenså en liten hopsjunken dam i grå sidenklädning samt en knuten mössa med hvita sidenband på sitt snöhvita hår. Det var miss Clewer, syster till sir Denes aflidna hustru och redan bekant för läsaren sedan det :stormiga uppträde, då Geoffry förvisades från hemmet. Hon var numera ett godt stycke på andra sidan af sjutiotalet, men hade icke förthy nu kommit i sin stora täckvagn med fyra hästar för, från sitt gods i Gloucestershire, för att vara närvarande vid det första bröllop som firades för någon af den nya generationen inom familjen. Alla de unge kallade den gamla fröken: Tant Anna, alldeles så, som deras föräldrar hade gjort. Under det de nykomna gästerna helsade, kom äfven brudgummen — Jarvis, som hade varit vid Arde Hall på sitt vanliga aftonbesök. Trots all den yttre elegansen med hans person, trots allt synbart bemödande med det brända glänsande håret, de putsade mustascherna och alla öfriga behagligheter, tyckte ändå Otto.att han såg förunderligt mager och aftärdut — ja, nästan lika myc ket som sir Dene. Och vi böra tillägga, utt sir Denes förändrade utseende hade gjort ett smärtsamt intryck på den unge lagcarlen, ; Hur grufligt förändrad han har blifvit, nin mor, hviskade Otto, medan de öfrige voro upptagna af att helsa, (Forts.)