Borganisationsförslagen —, så kan genom f, ksdagens beslut reformen redan anses vara ktiskt genomförd och således den allmänna , rnepligten i vårt land blefven en sanning. 4 ärmed är lagd en af de vigtigaste hörn-, enarne för en blifvande organisation afl, rsvarsväsendet, och undanröjdt ett af del, åraste hindren emot en vidare utveckling : beväringsinstitutionen. Och det kan väll gas, att om intressenas strider skulle mu för någon längre tid undanskjuta enl era omfattande ombildning af försvarsvändet i sin helhet, så har genom det nu ttade beslutet beväringsinstitutionens ka;kter och dess ställning i landet, dess ställing till nationen undergått en så grundisentlig förändring, att den närvarande oranisationen, om än fortfarande i många afsenden ytterst bristfällig och otillfredsvällande, likväl måste anses derigenom afva vunnit en icke ringa tillväxti styrka. i underskatta i detta afseende ingalunda etydelsen hvarken af den omständigheten, tt skyldigheten äfven för de i ekonomiskt änseende bättre lottade samhällsmedlemvarnes barn, att ställa sig i beväringens ed, skall tillföra armån ett väl behöfligt illskott af kunskaper och intelligens, eller f det fastare stöd för beräkningarne af den isponibla styrkan, dess fördelning 0. s. V., vilken vunnits genom friköpningens afskafande; men det vigtigaste af allt är i vår anke reformens moraliska betydelse, i det enom densamma utplånats de anledningar ill bitterhet, hvarmed de mindre bemedade stillt sig i ledet såsom fosterlandets örsvarare och underkastat sig de dermed bundna mödor och uppoffringar, då de ett de bättre lottade med en för dem lumen penning befria sig från detta åliggande, n känsla, som naturligtvis skulle ha än rats, om det gällt ett uppbåd för era mot fienden och det då varit illåtet för dem, som det kunnat, att genom let förhatliga legosystemet undandraga sig rärnepligtens fullgörande. Då man gör sig reda för hela betydelsen vf den i fråga varande reformen, torde det ör mången synas förvånande, att den kunat nu i all stillhet genomföras, och detta nom samma representantförsamling, som för lott några månader sedan gjorde sitt bifall till förändringar i beväringslagen och armåorganisationen beroende af en påyrkad ekonomisk fördel för en viss samhällsklass. Annu mer öfverraskande kan detta synas, om man antager, hvilket vi för vår del tro vara förhållandet, att hos ganska många motståndare till de å bane bragta förslagen till reorganisation af försvarsväsendet motåndet ytterst haft sin grund, icke så myc et i åtrån efter-de i många fäll mycket obetydliga och tvifvelaktiga ekonomiska fördelarne, som icke fastmer i obenägenheten dels mot de utsträckta vapenöfningarne för beväringen, dels mot afskaffandet af rättigheten till lega och friköp. Förklaringen ligger dock, skulle vi tro, ganska nära till hands. Det nu fattade beslutet har tillkommit under trycket af den känsla af misstämning, som varit och är rådande i landet öfver tillintetgörandet af alla försök till försvarsväsendets bättre ordnande, och hyars tillvaro och berättigande vederbörande synas icke ha kunnat för sig förneka. Man fann det betänkligt att ytterligare stegra denna misstämning genom att förkasta den nu föreslagna reformen, hvars rättvisa man icke kunde bestrida, och hvilken man sjelf till principen så ofta hade proklamerat under förhandlingarne rörande försvarsväsendet. Då en talare i Andra kammaren, hr Rydberg, förklarade sig bifalla reformen bland annat derför, att ett afslag skulle kasta en oförtjent skugga på kammarens majoritet, så gaf han dermed mnyckeln till situationen. Det var just den skugga, som ett afslag skulle kastat på dem, som föranledt detsamma, för hvilken man under för handen varande förhållanden icke ville blottställa sig; och så hände det, att en reform, för hvilken utsigterna, om den föreslagits fristående såsom nu för tre åvtyra år sedan, torde ha varit ganska tvifvelaktiga, nu vann en betydande majoritet äfven inom riksdagens Andra kammare. Företeelsen är ett nytt bevis till de många, som erfarenheten lemnat, på det gagn re formernas sak icke sällan hemtar just af de öfverdrifter, som mo tståndarne låta komma sig till last; och det är mycket anmärkningsvärdt att iakttaga, då man nu blickar öfver situationen, att ehuru de Abelinska reor ganisationsförslagen gång på gång fallit, så är det likväl genom dem, genom de förhand; lingar om dem som egt rum, och genom den opinionens makt, som genom dem blifvit uppkallad och satt i verksamhet, som man vunnit såväl den nu genomförda betydelse fulla reformen som de af senaste riksdagen beviljade högst ansenliga bidrag Vill för ökande af försvarsverkets materiel och till specialvapnens utveckling. Ehuru förka stade, ha dessa förslag dock sålunda gjor: landet väsentliga tjenster, alldeles oberoende af det inflytande de kunna komma att ut öfva på den definitiva lösningen af frågar om försvarsorganisationen i sin helhet. Att lagutskottets förslag skulle blifva a! Första kammaren antaget var icke någo tvifvel underkastadt, men det blef likväl äf ven der föremål för en temligen långvarig debatt, och det blef denna kammare förbe hållet att framställa en talare, som princi pielt motsatte sig reförmen och förklarade för en tom fras uttrycket att alla äro skyl diga att med lif och blod försvara fädernes landet, ty, menade den talare på hvilken vy hänsyfta, man kunde i många fall vida bättr gagna sitt land på annat sätt genom sin: förmögenheter, än genom att ställa sig ile det och låta skjuta ned sig. Den tvifvel aktiga hedern att ha uppställt denna teor till försvar för en upprörande och farlig