Cole, som hyste föga sympati för Susanna, hvilken under tidigare år hade låtit honom väl hårdt erfara en äldre systers myndiga Och befallande sätt. Jag och många andra ha sagt henne, att hon inte får något lugn förrän tanden kommer bort, men hon är lika egensinnig som... Är det ni, Harry Cole? Kom häråt. Det var squiren som ropade och Cole lyfte hastigt på hatten för miss May samt skyndade bort. Jaså; han är då slutligen efterskrifyen! tänkte May. Jag tror dock ej att han kommer, OÖ, hur sorgligt detta lif dock är! Hon gick in, I denna stund kände hon sig så ytterligt olycklig, hon tyckte sig gerna vilja gifva möjligheten af all framtida glädje, blott hon kunde bli fri från sin förbindelse med Jarvis Clanwaring. Icke så, att hon hade den ringaste tanke på att bryta sin förlofning. Den var hennes öde och hon måste lida det. I förstugån kom Susanna Cole henne till mötes med sitt förkläde för kindbenet. Kapten Clanwaring är der inne i lilla förmaket, miss May, och väntar på er. TRETTONDE KAPITLET. Vid ett glas Claret. da Detta förefaller högst besynnerligt, Ganer. Inte det allraminsta svar, mr Otto; hvarken att sjelf komma eller skrifva ett ord. Inte att fästa mera vigt vid brefvet, äp om det varit bara skräp. Jag säger ännu en gång: jag begriper det inte. Silfver och kristaller glittrade på bordet, der Otto Olanwaring satt. Han lade ned knif och gaffel, för att tala med den gamle