Är han det? sade May med så mycken köld som det var henne möjligt. Medan jag nyss var uppe vid herrgården, kom Gander hem från Worcester, Han sade sig ha lemnat ett bref på posten, som sir Dene sjelf hade skrifvit till mr Tom för att hemkalla honom. TIlla nog, att de ha bållit honom så länge qvar der borta i Irland, miss May. Man säger att detta har varit till straff, sade May. Jag vet att det heter så. Det förstås, miss May,.att en sådan ursägt låter höra sig. Straff! — för hvad? det skulle-jag just vilja veta. 2Alla slag af förseelser påbördades honom ju. Så var det, miss May. Men ingen som kände honom rätt, kunde tro det pratet. May tyckte i. denna stund att hennes hjerta var färdigt att stanna. Som Susanna sade, hade Cole aldrig varit i stånd till att se ett fel hos Tom Clanwaring. Det var den der penningsumman, ni vet, Cole. Nå, den beskyllningen var då löjlig. EDet var den visst, svarade Cole skrattande, och mycket mera dertill. Somliga saker tros ännu i dag, liksom de voro Guds ord. Mr Tom är visst en annan person än jag, miss May, men det vet jag, att hade det varit jag, som råkat nt för sådana hi storier, så skulle jag långt före detta kommit hem och kallat mina fiender att stå till svars för sina ord. Nu vill jag hoppas i alla fall, att det ej skall dröja innan han är här, Susanna har fått tandvärk, sade May för att slippa höra mera i detta ämne, Det kan just vara rätt åt henne; hvar. för låter hon ej draga ut tanden? sade