Aftonbladet – 6 april 1872, sida 3

— Presterlig ofördragsamhev. I Ystads Tidning för den 2 dennes läses: lön kontorist i Cimbrishamn hade anmält s gående af Herrans hel. nativarc långfredag. Under pågående högme tjenst i stadens kyrka gick tjensif pastorn L. Andersson fram till k som satt bland andra nattvards frågade Honom, om han ämnade gå ti Sedan den tillfrågade lenimnat ett j: jakande svar lät pastorn förstå, att han yille tala med honom, innan han kunde tillitas att begå Höerranhs nattvard, hvilket sej i dag fick .ske: Kontoristen, hvärs sibnesrörelse blef -honom öfvermäktig, helst alla de när varandes blickar riktades mot honom, lemnade sin plåts och gick upp på orgelläktaren, der vikatierande kantorn kom honom till mötes: med-en; helsning, från: pastorn af ungefär samma lydelse som den ofvan anförda. Den djupt kränkte mannen trängde sig naturligtvis icke fram till hådåbordet, utan bevitnade från läktaren den heliga akt, från hvilken han på ett så förargelseväckande sätt blifvit utestängd. Men han var äfven vitne till det pinsamma intryck, som pastorns uppträdande hade framkallat hos samtliga nattvardsgästerna; och till dessas deltagande för den utpekade personen, hvilket gaf sig tillkänna derigenom att de en efter anvan lemnade kyrkan, så at endast fyra åhörare funnos qvar vid altargångens slut. Läsaren skall nu i korthet få reda på den i fråga varande bannlyste personens, såsom oförlåtlig ansedda förbrytelse, hvilken pastor Andersson förklarat sig skola ytterligare bestraffa genom att taga karlen i skrift, som det heter. Vår kontorist, en ordentlig och pålitlig ungkarl, som sedan flera år är anstäld hos en af de större köpmännen i Cimbrishamn, har blifvit ålagd att årligen i barnauppfostringshjelp utgifva 75 rdr. Härmed borde väl den helt och hållet enskilta affären ha varit uppgjord och derföre aldrig hå blifvit föremål för någon presterlig inblandnitg och minst för ett beteende, sådant som pastor Anderssons, hvilket redan är hos Lunds konsistorium anmäldt.