Aftonbladet – 6 april 1872, sida 2

alls. Nå, nå, nu får hån mitt bref snart. Du glömmer det inte; Gander? Ingenfara, sir Dene! Jag blir sjelf allt för, glad öfver att åter få se mr Tom här, för att jag skulle kunna glömma brefvet, svarade Gänder, och för myladys särskilda uppbyggelse tillade han, hemmet har inte alls varit sig likt sedan mr Tom kom bort. Och se till att Hans rwm är iordning och allt sådant, hör du det, Gander. Det har hela tiden stått och väntat på honom; sir Dene. Hvad skrifver Otto: annars? frågade lady Lydiastelt och kallt: : Hvad annat? Jo, han säger, att han hoppas kunna komma hit ned till bröllopet. Se der; du må gerna taga brefvet med dig och läsa det, om du så vill. L å Det bröllop, som sir Denes sonsöner skrefyvo om, var kapten Clanwarings. Uttröttad af allt-moderligt missnöje och allt öfvertalande, hade May Årde slutligen låtit förmå sig att bestämma den ungefärliga tiden för bröllopet Då hennes föräldrar förklarade att detta måste ega rum innan året tilländalupit, och bådo henne sjelf säga när, svarade hon i sin förtviflan: Nåväl; efter jul. Men då hon-sagt-dessa ordy-erfor hon en djup samvetsförebråelse — -hon visste att det var en stör synd som hon tänkte begå, ty i djupet af hennes hjerta stod minnet af Tom Ölanwaring lika tydligt, lika älskadt som någonsin, trots hennes böner, hennes tårar, hennes strider för att glömma den som alla-hade sagt var henne. så. ovärdig. Sedan besöket den der, gommaraftonen vid Den smygande Indianen, kunde ej längre något tvifvel finnas härom. Och ändå, ehuru hon var färdig att hata sig sjelf för en sådan svaghet, kunde hon ej upphöra att älska honom, (Forts.)