Aftonbladet – 6 april 1872, sida 2

ätt för dem att deltaga ikyrkostämmas förandlingar i frågor, som röra folkundervislingen. i Beslutet föregicks af en öfverläggninguiler hvilken motionären till bemötande uppog de skäl, på hvilka lagutskottet stödt sitt fstyrkande af motionen: Han sökte visa utt nu gällande bestämmelser i förevarande imne icke hvilade på någon prittip, utan illkommit på historisk grund och derföfe också kunde efter hand, vid förändrade tidsomständigheter, förändras. De härrörde nemigen från en tid då i landet icke lagligen ick finnas mer än en religion. Alltifrån 1741, 1å medborgerliga rättigheter tillerkändes anglikaner och reformerta, hafva religionsfrihetens grundsatser gjort sig efter hand mer och mer gällande, men de främmäånde trosbekänarne ha dock behållits vid sin skattskyldighet till svenska kyrkan, men de hade dock, intill dess 1862 års kommunalförfattningar infördes, hvilka skilde den borgerliga kommunen från den kyrkliga, deremot rösträtt. Numera, då denna rösträtt blifvit dem fråntagen, fann tal. skattskyldighetens bibehållande endast kunna betraktas såsom en under lagliga former begången orättvisa af majoriteten mot minoriteten. Tal. utvecklade vidare sina åsigter om sättet för fyllande af en brist i bidragen till presterskapet; som kunde uppstå genom bifall till förslaget, och det sätt, hvarpå han tänkte sig att främmande trosbekännare skulle kunna deltaga i kyrkostämmas förhandlingar rörande skolväsendet, utan att derföre behöfva inblanda sig i frågorna om den religiösa undervisningen. Han framställde emellertid icke något yrkande. Hr Carlen, som biträdt utskottets mening i afseende å bidragen till presterskapet, unstödde deremot motionärens förslag rörande rösträtten i fråga om skölangelägenheter. Det var deremot denna del af motionärens förslag, mot hvilken hrr Kolmodin och Rundgren hufvudsakligen vände sig då de uppträdde för att tillstyrka afslag å motionen. Båda betonade att enligt gällande författningar folkskolan är företrädesvis en religiös undervisningsanstalt, och att detskulle innefatta den största motsägelse att låta främmande trosbekännars deltaga iförhandlingarne om den svenska kyrkans. religiösa angelägenheter, till hvilka folkskolan således måste hänföras. Hr Kolmodin ansåg rätta vägen att ordna denna fråga vara genom införändet af en dissenterlag, hvartill han hoppades att 1873 års riksdag skulle taga initiativ, då under loppet af nästa år kyrkomöte hålles och således det hinder för frågans upptagande, som under denna riksdags period förefunnits icke längre stode i vägen derför. Kammarens beslut, hvilket, såsom. vi nämnt utföll i enlighet med lagutskottets afstyrkande mening, fattades utan votering. Kammaren biföll slutligen utan diskussion tredje tillfälliga utskottets betänkande; tillstyrkande väckt motion derom; att kronolägenhets lösen eller omföring till skatte skall genom kungörelse i kyrkorna offentliggöras; Äfven bevillningsutskottets betänkande, angående allmänna bevillningen, bifölls i dess helhet, således äfven. den punkt af detta betänkande, der utskottet hemställer, att jernvägsbolag skall erlägga bevillning för inkomst af kapital och arbete der bolagets rörelse, drifves, väre sig vid hufvud-; afdelningsller kommissiönskontor, eller. vid större eller mindre stationer. Då Första kammaren afslagit detta förslag, kommer frågan således att blifva föremål för gemensam votering.