Aftonbladet – 5 april 1872, sida 3

— hård, torr mark, der rimfrosten glittrar i solskenet, kära Gander. Det har varit en mulen och tung höst, sir, och vintern tyeks inte bli bättre den heller, svarade Gander. Jag skall hemta upp jen kopp tå, sir; det skall nog göra er godt. Han gick innan baroneten hunnit göra några invändningar och var hastigt åter tillbaka med en bricka, med en kopp t6, rostadt bröd och smör och ett ägg. Sir Dene satte sig upp, drack litet t6 och lade sig derpå åter. Vill ni ej äta en bit smörgås, sir? En lätt, afvisande rörelse med handen blef svaret. Gander, som sjelf satte värde på sin goda frukost, ville ej så lätt gifva vika. Jag tror nog. att. den skulle smaka er, sir; jag har bredt bra med smör På brödet. Jag har ingen aptit, Gander. Jag börs jar tro att min stund är kommen. Gander förstod att hans Herre tänkte på sin död och han började känna sig illa till mods. Medan han. stod vid sängen, observerade han att det fordom friska anletet hade fått en underlig blekhet; det fanns knappt någon skilnad mellan dess färg och hufvudkudden hvaremot det hvilade. Ni skall nog känna er raskare efter frukosten, sir, om ni bara vill smaka på den. Det är den här hvassa nordosten som Tförtar både matlust och mod. j Squire Arde har varit hos mig på be sök i natt, Gander. Jag tror att vi nog träffas snart på allvar. . Gander kunde ej förstå hvad hans herre menade. Han hade dragit upp gardinerna och stod vid fönstret samt tittade uppåt den molnbetäckta himmeln, dry LA