begärde och erhöll käranden åtta dagars uppsko: med målet för att inkomma med ytterligare be visning. — Prejudikat för auktionsförrättare. Härom meddelar en korrespondent till Upsala-Posten föl: jande: Här i orten är icke ovanligt att hustrur göra inrop på auktioner — dels i eget namn, dels i sina mäns — och lika vanligt är, att dylika inrop antagas vara lika säkra som männens. Sådana antaganden äro emellertid långt ifrån säkra, och om auktionsförrättaren i dylika fall får göra med folk, som icke genera sig för att begagna sig af tillfället, kan han, såsom af följande syoo för sin godtrogenhet råka ut för åtskilliga obehag. Vid en lösöreauktion i Grän den 15 Mars 1871 inropade häradsdomaren Jan Anderssons i Långtoraby hustru i sin mans namn åtskilliga varor och deribland en jernspisel med kokkärl för 50 rdr, och som nämnde Jan Anderssons hus är ett af ortens mest burgna och samma hustru, som, i parentes sagdt, mycket flitigt besöker auktioner. mångfaldiga gånger förut i mannens och eget namn gjort större och mindre inrop, så ansågos hennes anbud äfven denna gång såsom absolut säkra. Då de inköpta varorna sedermera skulle afhemtas, togo mannen och hustrun sig den friheten att hemta det som passade dem, men qvarlemnade det som de ansågo icke vara passande. Jernspiseln blef qvarlemnad. Motivet dertill torde hafva varit att de, beträffande priset på densamma, tyckte sig hafva gjort en sämre affär. Tre månader efter auktionsinropens förfallotid betalade Jan Andersson öfriga inrop, men nekade att betala jernspiseln. Som mannen afgaf ett bestämdt nekande, ansåg auktionsförrättaren sig icke böra på vanligt sätt lagsöka genom konungens befallningshafvande, utan i stället stämma både mannen och hustrun till vederbörlig häradsrätt, hvarest målet ock förekom nästförflutna vinterting. Under målets handläggning erkände svarandena riktigheten af krafvet, men nekade icke desto mindre att emottaga och betala spiseln af det skäl, att hustrun icke haft mannens tillstånd att göra inropet. Vid tingets afslutande den 26 Mars afkunnades i målet ett så lydande utslag: Som icke visadt är, att svaranden Maria Kristina Ersdotter med tillstånd af sin laga målsman, häradsdomaren Jan Andersson, å omförmälde auktion den 15 Mars 1871 inropat omstämde jernspisel; alltså och då Jan Andersson förklarat sig icke vilja emottaga och betala berörde spisel; samt rättighet till betalning för densamma icke lagligen kan göras gällande emot Maria Kristina Ersdotter, pröfvar häradsrätten käromålet icke kunna bifallas; skolande, vid sådan utgång, käranden sjelf vidkännas sina utgifter å rättegången.— Ett samhällets olycksbarn. Kristianstad den 27 Mars. Den under rättegångsoch polissaker omnämnde förre lifstidsfången Anders Herman Möller, nu tilltalad för förfalskning af lånehandling, kan med skäl kallas ett samhällets olycksbarn. Vid 12 års ålder kom han från sin moder och blef antagen som trumpetare vid konungens f. d. eget värfvade regemente. Efter att hafva tjenat i fem år blef han år 1825 vid 17 års ålder dömd för första resan stöld. Året derefter blef han redan dömd för andra resan stöld. Han hade då stulit guld och silfver här i staden, dels hos dåvarande löjtnant Retzius och dels hos kopparslagaren Werlin.. Straffet blef 40 par spö. hvarefter Möller skickades såsom försvarslös till Carlskrona, der han hölls ända tfll 1836, hvilket år han fick försvar i hemorten, Åkarp socken. Dömdes dock straxt derefter för innehafvare af ett par stulna stöflor att för tredje resan stöld afstraffas med 2 par spö och 3 års straffarbete. Blef fri 1839, men genast skickad till korrektionsarbete å Kristianstads fästning på obestämd tid. 1843 transporterad till Carlsborg, derifrån han friköpte sig med arbetsförtjenst år 1845. Arresterades dock snart derefter för innehafvare a ett par stulna byxor och dömdes året derpå ill 3 par spö och lifstids straffarbete. Blef år 1857 af kunglig nåd befriad från fortsättning af ifstidsstraffarbetet och förflyttad till klassen af försvarslösa fångar å Carlsborg på 4 år. Blef ri derifrån 1861, men har sedan dess med korta mellantider varit intagen som frivillig kronowrbetskarl. Under en sådan mellantid var det van år 1868 deltog i förfalskningen af en låneandling, hvarå penningar uppbars i Kristianstads enskilda bank, hvilket brott nu för andra vången förskaffar honom lifstids straffarbete. — Mannen, som är 64 år gammal, har sutit i fänelse mellan 40 och 50 år och dessutom erhållit 5 par spö. (KRISTIAN STADSBL.)