Aftonbladet – 4 april 1872, sida 2

AASE, och brådskan, men han giek med stadiga steg vidare och knuffade till andra i sin ordning. Då han hunnit halfvägs ned till Cheapeside, såg han en stor mängd menniskor samlade på gatan, omkring en man som fallit i konvulsioner, — verkliga eller diktade. Otto armbågade sig fram i trängseln, just i detsamma som en ung qvinna kom från motsatt håll, De möttes, ansigte mot ansigte, i det klara ljusskenet från en guldsmeds bod och Otto Clanwaring ropade högt. till af öfverraskning. Det var Emma Geach. Hvarifrån kommer du, Emma? har du hoppat hit öfver sjön? frågade han med anledning af de upplysningar som Jarvis lemnat samma dag att hon skulle vistats i Irland, Öfver hafvet, eller upp ur jorden, svarade hon på sitt vanliga fria och obesvärade sätt. Hur är det med alla der hemma på trakten, mr Clawaring? Hvad har du haft för dig och hvar har du hållit dig gömd hela denna tid? ätertog Otto, utan att bry sig om hennes fråga. Jag har varit förtrollad, sade flickan med en slug blick. Just nu har jag sluppit ur förtrollningen. Vet du af hvad som har inträffat i ditt gamla hem? fortfor Otto, besluten att ej göra några vidare frågor, för att slippa emottaga gäckande svar. Blacks hustru är död, stackars menniska! Ja, det vet jag, svarade Emma, hvars både ansigte och röst antogo ett allvarsamt uttryck. Jag skulle gerna velat se henne ännu en gång, men hon har det bättre nu. När ämnar du återvända till Den smygande Indianen?