ENN OPENS Na besannas toret en skugga hvilade för misstanken om förfalskning, var oskyldig till denna förbrytelse. Häruti kunde penningmäklaren vara honom till väsentlig hjelp, men att förmå honom dertill var svårt och saken fordrade stor försigtighet. Dagen framskred. Då klockan blef fyra bega? sig Otto till sakföraren Sterndals arbetsrum, Der räckte öfverläggningen till sex, då Otto åt sin middag, bestående af två lamkoteletter med potates, lagade af hans värdinna. För sparsamhets skull, åt han nemligen på sitt rum. Efter middagen tilllät han sig njutningen a? att sittande vid det öppna fönstret röka en pipa och betrakta !den röda aftonhimmelen sedan solen gått ned. Till följd af hans systematiska lefnadsvanor, hans flit och noggrannhet att icke förspilla en enda minut af dagen, var det tydligt att äfven aftnarne anslosog till något nyttigt företag, Mon denna qväll gjorde härifrån ett undantag; — de förändrade timmaårne för öfverläggningen hade nemligen bringat en viss oreda i ärendena. Då pipan var utrökt, satt Otto ännu qvar, kände sig alldeles fri och ledig för hela aftonen och följaktligen nästan lik en fisk på torra landet. Men hvarför skulle jag ej nu straxt gå till Pale? utbrast han. Det vill jag göra, Nu är han ganska säkert hemgången; det besparar mig alltid ett par timmar för morgondagen. Han begaf sig således ned för alla de många trapporna, gick ut på torget och tog den något längre omvägen, framåt de större, mera trafikerade gatorna, hellre än han gick de mörka och föga besökta. Mycket folk var ute den vackra aftonen, för att efter dagens qvalm inandas friskare luft. Många menniskor armbågades med Otto i trängseln