Aftonbladet – 2 april 1872, sida 2

nen. Den sålda kaptensfullmakten hade vä, för en liten tid försett honom med myntk men under hela sommaren hade han befunnit sig i ständigt bryderi för pengar. De gamla förbindelser, som han varit ur stånd till att betala, besvärade honom på det högsta och just i denna September månad, då May äntligen gifvit honom ja, hade hans ställning blifvit i det närmaste förtviflad. Han tillbragte mången ångestfull timme tillsammans med sin mor under öfverläggningar om hvad som var att göra. Vore det så olyckligt att kapten Clanwarings dåliga affärer blefvo kända, så skulle ganska säkert May begagna sig af denna anledning för att draga sig tillbaka, och sqviren skulle utan tvifvel då gå på hennes sida. Lady Lydia var sin sons ende förtrogne, och äfven hon egde hans förtroende blott till hälften. Jarvis ingick under sitt samtal med henne aldrig i några detaljer och meddelade henne ej sina värsta skulder. Mången gång förut hade mylady varit i det största bryderi huru hon skulle rädda honom, men aldrig i så hög grad som nu, då det lysande giftermålet med arftagerskan var en full säkerhet, som med ondo eller godo måste gå i fullbordan. Att någon mera gång få pengar af sir Dene var ungefär lika möjligt, som att pressa blod ur en flinta. Pengar måste likväl anskaffas genom hvilka medel som helst, vore de än aldrig så förtviflade.