riksdagens pröfning, berättigar antagandet, att gen med afseende å dem egde någon verklig rösträtt. Tal. hoppades derför, att ett beslut i öfverensstämmelse med utskottets förslag icke skall från regeringens sida möta något motstånd, då frågan i sjeliva verket icke egde någon egentligen praktisk betydelse. Hr Rundgren. Icke nog med att grundlagen å det bestämdaste åtskiljer ordinario och extra Inkomster samt i afseende å de förra stadgar. att de icke kunna utan begge statsmakternas sammanstämmande beslut förändras, äfven utskottet hade accepterat denna åsigt, då det betecknar dem såsom sständiga. Ett annat uttryck funnes jemväl i betänkandet, hvaraf framginge, att utskottet erkänt den grundsatsen. aut dessa Inkomster icke kunna af den ena statsmakten godtyckligt nedsättas. Der talas neml. om be: räkningen af de ständiga inkowmsterva, hvaraf ået vill synas, som om utskottets befogeiihet med afseende på dem inskränkte sig tillatt blott och bart anställa en beräknin; dock K. M:ts beslutande dinarie anslagen af 58 och 59 22 regeringsformen, hvari den skilnad göres mellan ordinarie och extra utgifter. att. då de förra äro bestämda att under alla förhålländen utgå, med de senare ten, att en del ekonomiska frågor — —HHND025H)NtGÅSV TN dligast framginge t i frågor om de orendast afses den fyllnadsstiimina, som vid särskilda tillfällen kan blifva af nöden. Ett ytterligare stöd för en sådan tolkning gåfvesi 61 och 62 22. Hvad slutligen den 77-34, med dess föreskriftef om livad konurgen ej utan riksdagens medgifvande eger rätt alt göra, anginge, så berättigade deningalunda till en sådan slutsats, som att riksdagen eger rätt att göra allt hvad som i den icke är förbjudet. Om således Biskottets förslag vore såsom grnndlagsvidrigt förkastligt: vere det ur finankt minst sagdt oklokt och dessutom ; stridande mot den tendens, som i besfrågor velat på senare tider göra sig endast sådana skatter äro berättiga s lika af alla. På de anförda skälea yrkade tal. afslag å utskottets för; a fir ffrvarson upptog till besvarande åiskilligt af byad br Rundgren anfört. Siärskildt försvaY. tal. benämningen stindiga, då de ordinarie skatterna i allmänhet kunde betraktas såsom -mera stående. Yrkade bifall till utskottets förslag. lir Helander talade deremot för afslag, förordande en nedsättning i skyddsafgiften framför möntalspeimingarnes borttagande af det skäl, att den förstnämhåd sfgiften kan i händelse af behof med lätthet åter höjas. — ; .. Hr Kallstenius instämde med förögående tal.; icke blott af ekonomiska skäl, men emedan ctt beslut i öfverensstämmelse med utskottets fi ; kulle kö att inn kat; Den i fråga varaiide afgiften vore des nnerlig alt för obetydlig, för att någon dring genom dess herttagande skulle mindre bemedlade. . : Hr Key förfäktade den åsigteli, ät jemvå trafikmedlen lika väl som mantalspenniigarn vore att anse såsom en ordinarie inkomst. Då nn riksdagen i ena fallet eger allena beslutanderätt, borde den hafva det äfven i det andra. Om en skatt ickö kan förändras, vore den att betrakta såsom en staten tillhörande inteckning och ur sådan synpunkt förefölle mäjtalspenningarne så mycket orimligare, som de vore att bötrakta icke såsom en inteckning i egendom utan i person. Det orimliga måste emellertid, sedan det on gång blifvit påpekadt. upphöra och af sådan anledning yrkade tel. bifall till utskotteis förslag. j srefve Posse instämde med hr Key utan att gifva några vidare skäl för sin åsigt, hvilket! tal. ansåg vara öfverflödigt dels derför att utskottet så utförligt motiverat sitt besiut, dels emedan inga verkliga betänkligheter blifvit inom kammaren framställda mot detta förslag. . Statsrådet frih. Alströmer. Jag ekell iske inlåta mig på den konstitutionella sidan af denana fråga. emedan densamma enligt min uppfa icke är af beskaffenhet att rätt väl lämpa sig en omedelbar diskussion inom kammaren. TIDeremot skall jag bedja att få yttra några ord angående den större eller mindre lämpligheten af borttagandet af den under benämningen mantalspenningar utgående afgiften. Man Har bär sagt, att statsutskottet nu tillstyrkt mantalspenningar: nes borttagande derföre att utskottet i valet mellan denna skattetitel och nedsättning ien annan, nemligen den personliga skyddsafgitten. ausett det vara lämpligare att helt och hållet borttaga den förra, än att göra en nödsiättning iden senare till enahanda belopp. hvarmed mantalspenningarne nu utgöras. Härvid förekommer dock en omständighet, som man lemnat ur sixte, nemligen den, att den personliga skyddsafgiften är beroende af mantalspennivgarnes utgående. men icke tvärtom. Det är visserligen sannt, bevillningsutskottet kan föreslå och besluta förändrade. af mantalspenningarne roende, bestämmels g skyddsafgiftens utgörande, men det finnes tlera ahdra skatter, hvilkas utgående äro baserade på enligt min r i afseende å den personliga mantalspenningarne, och om hvilk tanke. det icke beror på bevillningautskottet att omedelbart föreslå förändringar. Sådana skatter äro t. ex. kurhusafgiften. som erlägges af hvar och en som betalar mantalspenningar. Likaså är förhållandet med åtskilliga andra afgifter; hvilka, om de än icke grunda sig på mantalspenningarne, dock äro i viss mån af deras ut ende beroende, såsom t. ex. fattigvårds en och folkskoleafgiften. Om jag ej allt för myc pt misstager mig ingå äfven i prestlöneregleringarne vissa kapitationsafgifter, hvilka blott så af dem, som erlägga mantalspenningar. När man derför har att välja mellan dessa båda slag af skattenedsättningar, så och då beloppen af båda äro lika stora, tror jag det vara rättare att nedsätta den personliga skyddsafgiften, som ej ligger till grund för andra skattetitlar, än att borttaga mantalspenningarne, hvilkas bortstrykande kommer att föranleda många förveckiingar. Då härtill kommer, att jag ej hört något annat skäl framställas för bifall till det nu föreliggande förslaget, än att, såsom en följd af detsamma, den förenkling i uppbörden skulle inträffa, att blott en kapitationsafgift behöfde å kronodebetsedlarne förekomma, hemställer jag till kammaren sjelf att afgöra, huruvida denna lilla fördel i någon mån uppväger och motsvarar de stora olägenheter, hvilka onekligen skulle blifva en följd af förslagets antagande. Hr Ribbing yrkade afslag på den föredragna punkten af det skäl, att han vore öfvertygad om, att grundlagen ej tilläte riksdagen att ensam rubba de ordinarie inkomsterna, vadan ett beslut i sådan riktning kunde blifva till sina följder högst menligt. Hans. exe. Adlerereutz. Jag anhåller att få yttra några få ord i afseende å den konstituti nella sidan af denna fråga. Jag srkänner villigt att 57 och öfriga 22 1 regeringsformen, som handla om beskattningsrätten, icke äro så tydliga, som önskligt vore. För min del kan jag dock icke finna annat, än att den beskattning Inad. och May hade tyst och soresen sutit!