ENE OTE NOSES O EEEOSNETENREITETTIRE NORTE RIKENA Ire, han förstår inte det, han! Deri ligger som jag tror, hela skilnaden. Susanna lemnade rummet och May satt ter ensam med sin sorg i hjertat. Under det hon så satt och tänkte, inträfade en reaktion i hennes tankar. All den ljupa aktning och kärlek hon i många år yst för Tom Clanwaring, kunde icke inom en timme utplånas. May började erinra sig, nuru orättvist Tom Clanwaring alltid hade varit behandlad. Hon frågade sig hvilka bevis som funnos på denna nya anklagelse mot honom, Sanna, sade hon, då kammarjungfrun nästa gång åter kom in, allt detta kan vara osanning. Hvar äro bevisen? Bevisen! upprepade Susanna. Det är ndast två personer här på orten, som kunna emna sådana, miss May; — Black och hans hustru. Hvad jag skulle önska, att jag vågade råga dem! tänkte May i sin förtviflan. Under tre dagar och tre nätter grubblade stackars May på om hon skulle våga tala vid dessa menniskor? Och ehuru hon först svarade sig härpå: Nej, bestämdt inte, så olef slutligen svaret: jag skall göra det. Under dessa tre dygn hvarken åt eller sof won; hopp och fruktan stredo om väldet öfver hennes hjerta, och hela denna tid var n lång själsängest. : Kanske skulle hon icke gått, såvida icke stt synnerligt godt tillfälle dertill hade ervjudit sig. På tredje dagen foro mr Arde ch hans fru på en middagsbjudning, och May var ensam hemma. Det var en af dessa sköna sommaraftnar, lå månen visar sig vid trädtopparne just när solen går ned. Det var så ljust, så varmt, så lugnt, hela naturen tycktes hvila. Daren hade varit alltför varm för en prome