vitt, som enligt nyssnämnda 57 2 tillägges rikslagen allena, är af de följande begränsad derhän, t endast i fråga om extra ordinarie inkomster ksdagen ensam och utan konungens medverkan er att besluta. För denna uppfattning hemtar g ett synnerligt stöd jemväl i de åsigter, som örut i detta afseende inom representationen gjort sig gällande. Här har redan under diskussionen blifvit antydt, att ett rande angående detta imne blifvit vid 1834— års riksdag afgifvet vt då varande konstitutionsutskott. Jag ber att något närmare få fästa uppmärksamheten på letta yttrande, enär det nu för tillfället kan vara så mycket mer träffande, som det just handlar om mantalspenningarne, denna skattetitel. om hvilken nyss af en talare sades, att det skulle innebära en orimlighet, om icke riksdagen ensam egde beslutanderätt i afseende å densammas utskende eller upphäfvande,. Af ofvannämnda ut(åtande finner man tillika, att denna fråga äfven förut varit föremål för ompröfning inom represontationen. Vid riksdagen hade nemligen fråga uppstått angående rikets ständers rätt att enligt eringsformen besluta om statens ord Borgareståndets talman yttrade vid detta ärendes föredragning, -att han ansåg 57, 59 och 50 22 regeringsformen med hänsigt till svenska folkets sjelfbeskattningsrätt stå i fullkomligt samband, och svenska folkets utöfning af denna i det hela bevisas äfven af grundskatternas AA 51 4 reg uarie inkomste ö eller ordinarie statsinkomsternas här uppställda beräkning. men att han tillika fann dessa skatters oller inkonisters natur vara sådan att borttagande ller förändring af en titel ej kunde ske utan atan båda statsmakteriias sammanstämmande besluts. På grund häraf vägrade talmannen att framställa proposition. Saken hänsköts till konstitutionsutskottet, som yttrade: Såsom akiljesnan emellan bondeståndet och dess talman i en under nästlidne riksdag yppad alldeles likartad tvist om salpetergärdens afskaffande, utan konutr rens höga sanktion, yttrade sig dåvarande konstitutionsutskott sålunda: Regeringsformen stadrar i 58 2, att korutgen må låta vid hvarje rikslag uppvisa statsverkets tillstånd ji alla dess delar till inkomster och utgifter; i 59 3, att konunsen må, efter statsverkets tillstånd och behof, låta till statsutskottets öfverläggning fraviställa, hvad staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomsterna och hvilka behof genom bevillningen böra fyllas; samt i 62 2. att, sedan statsverkets behof blifvit af statsutskottet nppgifna och afrikets ständer pröfvade, det ankommer på rikets ständer att en deremot svarande bevillning sig åtaga. Häraf synes klart följa, att den i regeringsformens 67 2 rikets ständer alleaa förbehålina utöfning af svenska folkets sjelfbeskattningsrätt endast kan sträcka sig till de i 60 3 omförmälda extra ordinarie ofgifterna. Då dessutom 1 grundlagen intet särskildt föreskrifves om sättet för ordinerie statsinkomsters förändring, måste hvarje dylik förändring tillvägabringas i enahanda ordning, som andra allmänna förhållanden, eller genom konungs och ständers sammanstämmande beslut. -Derefter--tillägger utskottet för egen del: Då hos hvarje riksdags konstitutionsutskott, i egenskap af grundilagarnes vårdare och tolk, bör med skäl väntas en fortsatt likstämmighet i deras tillämpning. och nuvarande konstitutionsutskott fullkomligen beträder det föregåendes, härntinnan framlagda och utvecklade åsigter. får till ytterligare, måhända öfverflödigt, stöd för desamma utskottet dels åberopa riksdagsordningens 75 2, hvilken antyder, att för beslut i alla ärenden, hvarom i regeringsformens 66, 69, 70, 71 och 72 22 särskildt förordnadt är. konungens samtycke erfordras, dels vördsamligen tillägga den anmärkning. att, änskönt händelsen knappt vore tänkbar, rikets ständer skulle, genom alla de ordinarie inkomsternas borttagande. kunna. uten konungens sanktion, de facto. upphäfva hela 59 2 regeringsformen. Vid detta utskottets utlåtande finnes icke någon reservation antecknad. hvadan må antagas, att alla utskottets ledamöter derom vore ense. Jag hemställer efter hvad sålunda förekommit. om det verkligen kan vara rätta sättet att gå till väga vid behandlingen af en så grannlaga fråga, att söka i ett specielt fall drifva fram principen, utan att göra den till föremål för er sådan behandling, som kräfves af grundlagsfrågor, det vill kjuta den till kon stitutionsutskottets ompröfning. 1 afsecnde å den anmärkning. som blifvit gjord, att principen om riksdagens rätt att ensam hesluta om de ordinarie inkomsterna redan skulle vara erkänd derigenom. att riksdagen förut utan protest nedsatt eller förhöjt jernvägstrafikmedlen, så får jag erinra, att det aldrig varit ifrågasatt att från konungens disposition borttaga någon del nf inkomsterna på statens jornvägar. utan har endast riksdagen, vid beräkningen af desamma. med ett eller annat hundratusental riksdaler förändrat den af IK. M:t föreslagna summan. Den motsatt principen har riksdagen fasthellre godkänt i 1 annan fråga. nemligen i afseende å föreslage. indragning af Ottenby stuteri, hvilken fråga gonom kamrarnes olika beslut ansetts hafva förfallit. Slutligen ber jag endast få tillägga, att, om kammaren verkligen önskar en nedsättmag ikaP vtionsafgifterna, det synes mycket vågadt avb örsöka åstadkomma en sådan penom att borttaga mantalspenningarne, enär det kan vara ganska ovisst, hurnvida K. M:t är beredd att gå in på ett sådant förslag från representationens sida. Hr Mannerskantz. Jag har begärt ordet med anledning af ett yttrande, som nyss fälldes af statsutskottets ärade ordförande derom, att ingen. ledamot af denna kammare skulle hafva bestridt det af utskottet framställda förslaget angående mantalspenningarnes upphiäfvande. Ehuru jag ej är säker att rätt hafva uppfattat och minnas, huru denne talares ord tölla. vill jag dock erinra mig. att de tydligen syftade derhän. att ingen i denna kammare uttryckligen skulle ha bestridt riksdagens befogenhet atticke blott för sin del utan att konungens medgifvande dertill behöfdes kunna upphäfva eller förändra den ordinarie inkomsttitel, som nu är i fråga. För min del får jag då förklara, att jag på det bestämdaste bestrider riksdagens befogenhet att ensam vidtaga en sådan åtgärd och pe att riksdagen icke emot grundlagens tydliga bud och häfdvunna rätta tolkning kan borttaga eller förändra någon enda af tsverkets ordinarie inkomster. utan att K. ; dertill lemnar sitt bifall. Jag tror det icke vara svårt att, emot det väl utvecklade yttrande i motsatt syftning, som vi här i dag fått afhöra, bevisa riktigheten af detta mitt påstående, men tiden för vårt förmiddagssammanträde är så långt framskriden, att jag ej nu vid detta tillfälle anser mig böra ingå i en närmare utveckling af de grunder, hvarpå jag stödjer den åsigt. som jag, angående det särdeles vigtiga ämnet, här har uttalat. Efter den uppfattning och derpå grundade tillämpning af grundlagens föreskrifter, som efter det nuvarande statsskickets införande ständigt varit allmänt gällande, borde saken för öfrigt vara för alla så tydlig och klar, att någon genast skeende vidlyftig utredning af densamma på den ståndpunkt, ek tetssstan Altan hane,