Aftonbladet – 28 mars 1872, sida 3

sinne. I det missnöje som mrs Arde erfo öfver sin dotters: nekande. svar .på:-kapte Clanwarings för andra gången upprepad frieri, — och isynnerhet som hon var tull öfvertygad om, att orsaken var tycke fö Tom, — lät hon några ord undfalla sig-ti May, angående denne unge mans förhå lande till Emma Geach, Det var ej möjligt, att icke något af de sqvaller som yttrats om Emma, skulle hafv nått Mays öron. Men att miss Geachs då liga uppförande rörde någon person fö hvilken May var intresserad, vare sig ge nom slägtskapens eller hjertats band, dett: var en sak, som aldrig fallit henne in. Hu skulle sådant ens vara möjligt? May hade för att säga sanningen; alltid tyckt rät bra om Emma; mot miss Arde hade denn: flicka aldrig visat sig djerf, utan höflig ocl vänlig, och May tyckte henne vara. rät vacker. Derför hade också May kännt ei verklig bedröfvelse och föga bitterhet och förakt, då Emma -blef ett föremål för all: andras bittra öch föraktfulla klander;— et klander som vanligen hade den slutmenin gen, att det var era underligt att Emm: Geach så pass länge hade vandrat på lof liga vägar, uppväxt som hon var inom eti så dåligt hem som på värdshuset Den smy gande Indianen, Ingenting hade hörts -om Emma Geach alltsedan den gråbleka Januarimorgon, då hon i dagningen, så hastigt aflägsnade sig ifrån värdshuset utan att säga hvarken ptacks eller farväl. Då månader gingö och ingenting afhördes eller hon, enligt hvad man trott; åter blef synlig, tröttnade menniskorna att speja efter henne, betraktade hennes förlängda bortovaro som en förnärmelse emot deras nyfikenhet och kände sig stötta. Hvar fanns hon? Hvad hade det blifvit af henne? Säkert hade hon godt om tid, der hon var och borde väl skrifvit ill mrs Black, åtminstone. Hos hvem var ön? — Hvad hade hon för sig? Så fråsade alla pratsjuka hvarandra, men ingen nade ett svar att gifva. (Forts.)