Aftonbladet – 28 mars 1872, sida 3

ha samma nöje då af att läsa boken. Och allt slutar nog väl om vi blott ha tålamod — jag menar någonting annat nu. Ack, om jag visste hvad han tänker på i denna stund! Om — nå, min Gud, der kommer ju nu den der andra! Den andra var kapten Clanwaring. May kastade en tröstlös blick omkring sig, ty hon såg ingen möjlighet att undkomma, utan nödgades stanna der hon var.. Kaptenen var, enligt tidens mod, ufstyrd i underkläder af nankin och den öfriga kostymen i öfverensstämmande.-elegans. -.Han kysste fingerspetsen af sin gula handske och avingade sin lätta promenadkäpp i luften då han nalkades. May önskade att gräsplanen skulle öppna sig under hans fötter och sluka bonom. Men detta skedde ingalunda. Han kom utan lifsfara fram och tog plats bredvid henne. Kanske hänfördes han af den ljufva sommardagen, af blommornas prakt, kring hvilka bin och humlor surrade, fjärilar fladdrade; af den friska vällukten från det nyslagna höet på ängen, der bredvid, med ett ord, af all naturens intagande fägring, eller måhända var Mays egen skönhet i denna stund för tjusande, för att han längre skulle kunna tiga; nog af: kapten Clanwaring yttrade ännu en gång till, henne de få, magiska ord, dem mången annan ung flicka på orten gerna hade gifvit några år af sitt lif för att få höra af honom. May, vill du bli min hustru? O... jag tackar... jag tackar så mycket-, svarade May brådskande och förvirrad; men... jag kan verkligen inte. Menar du dermed, att du ej villdet, May? Jag... jag kan det verkligen ej. Tusen tack, men jag vill alldeles inte gifta mig, stammade May. Var af den godheten att aldrig mera säga något i detta ämne. Hon hade stigit upp för att gå, men han grep hennes hand och höll henne qvar. Medan kapten Clanwaring Höll henne fast, framför sig, bröt han ut i lidelsefull kärleksförklaring och då han såg på det unga,